föll rakt ner idag. landade platt mot asfalten & det känns alldeles för motigt för att jag ska kunna ta mig upp just nu. det är sista dagen i januari idag & det är alldeles för mörkt för att jag ska orka mer med allt. tappar suget & intresset & vill inte vill inte mer nu. vill somna, sova i 2 dagar det skulle jag nog behöva & vakna upp med en karta i handen där vägarna jag ska gå är markerade.

jag har tänkt på det där
med längtanshänder, vilsevandringar
& andetagen som fastnar i halsen
men ingenting faller på plats
& jag tror inte att det ska göra det
ingentingnågonsinaldrig
eller kanske ändå
men inte just nu
inte imorgon heller

jag har tänkt på det där
& jag tror inte att det är meningen
att jag någonsin ska vara helt säker
helt hundra på något
jag tror att jag alltid kommer gå fel
& att det är meningen
att det ska vara så
'det är de som går vilse
som finner de nya vägarna'
hur vilse jag än går så kommer jag
komma fram
till dit jag är påväg
någongång

men inte just nu
& inte imorgon heller
men
ändå

ibland önskar jag bara att jag hade en karta
& att någon ritat med röd penna
markerat vilka vägar jag ska gå
vart jag ska svänga
högervänsterraktfram
eller när jag ska gå tillbaka

för ibland känns min väg
så förbannat krokig.