hey you wake up today with the sun burnin' in you eyes.

kära vänner, bekanta och... främlingar, jag vill här med deklarera att våren har kommit till norrköping. i alla fall för en dag. och det, i mina ögon, är gott nog. det är en speciell känsla som infinner sig i mig när solen kliver fram och besegrar molnen. som ett rus som går genom hela kroppen och strålar ut genom fingertopparna. det har en otroligt peppande effekt, och mynnar alltid ut i en känsla av att ingenting är omöjligt. och det är så det känns just nu, som att jag kan kicka alla molnen, springa 1 mil utan svett i pannan, skriva 10sidiga uppsatser och vakna upp med ett leende.

jag tror att jag börjar lära mig att behärska den där konsten med att njuta av stunden, fånga ögonblicken osv. förr så fick jag alltid kämpa så hårt för att inte befinna mig i framtid eller dåtid men nu är jag närvarande i ögonblicken och jag tror att det är det som gjort att det känns som att jag har sånt flyt just nu. jag är där jag är och ingen annanstans, för det finns ingenstans jag kan vara förutom här och just nu. det är så logiskt men svårt att inse ibland.

jag lyssnar på min 19åriga röst på stereon och för första gången på länge så kan jag inte minnas känslan av den där desperationen och ovissheten jag sjunger om.

dagens låt: buck (eller ted) - dont let the dead days bring you down.

jag höll på att sumpa det där med morgonrutiner redan igår. som tur är så har jag en ängel här i norrköping som ringer och väcker mig för att hjälpa mig på traven. måndagen blev en effektiv dag. biblioteket i flera timmar med näsan i böcker om projektledning och utvärdering, sen gruppträff, handledning och tillsist en utmaning i geni...okej, jag kom sist. men jag står rätt stadigt ändå för jag känner på mig att kunskapen sitter där någonstans i bakhuvudet. det gäller bara att komma på ett bra sätt för att få den att hitta ut.

idag vaknade jag till ljudet av väckarklockan och tro det eller ej, jag steg upp när den ringde! lagom till att jag skulle traska iväg till skolan kom ida för att få pluggro. så under dagen har jag haft en inneboende medan jag sprungit mellan biblioteket och grupprum. årets första semla har ätits för att fira den förträffliga feedbacken på fostran kursen. det är viktigt det där har jag kommit på, att tillåta sig att gratulera sig själv och andra. skaka hand och säga fan va vi är bra och titta varandra i ögonen och mena det. och det är faktiskt sant, vi är duktiga, ruskigt duktiga ibland. så med en självförtroendekick har jag traskat vidare in i denna tisdag och tillbringat kvällen på möte med asylgruppen, tv-tittande och lite pluggande. och tv-tittandet har skett helt utan dåligt samvete för jag gör det jag ska. jag bockar av och går vidare.

imorgon väntar gruppträff igen. vi ska göra projektet "skänk skåne till danmark" genomförbart, eller undersöka möjligheten för att genomföra ett medborgarskapsbyte för skåningar från svenskt till danskt. visst låter det tokigt? otroligt tokigt tycker jag. men också väldigt intressant. tänk, år 2058 (tidsfrist på projektet) kanske skåne är danskt. men det är väl lika bra det med tanke på att det antagligen kommer ligga under vatten om ca 10 år.

and can leave you anywhere

imorgon börjar en ny vecka. och som vanligt så är tankarna goda (men som vi alla vet vid det här laget så är det en stor skillnad mellan tanke och handling). det gäller att ta det ett steg längre. kämpa lite extra och ge sig fasiken på att det ska gå vägen. morgonrutiner är den kommande veckans ledord. morgonrutiner! annars har jag en ovanligt lugn vecka framför mig. inga större faror som lurar bakom hörnen heller tror jag. och det är ju alltid skönt.

ikväll har jag ägnat mig åt ett enkelt nöje. jag har googlat på nära & kära. den vars namn gav mest antal relevanta träffar var min fars. det dök upp ungefär tio sidor medan min mors gav fyra (relevanta) träffar och min syster två. jag själv fick nöja mig med noll. så jag antar att jag i fortsättningen får se mig som den minst kända av familjemedlemmarna. damn! den som tar hem priset i den här låtsastävlingen är iaf ida som är med på den mest prestigefyllda sidan & med bästa rubrik "tre av fyra medlemmar i Ung Vänster va bluff" i DN. grattis! på andra plats kommer robert med "skolan förstörde slutet på trilogin sagan om ringen" i aftonbladet. att det är ett kort med ger ett litet + i kanten. på ett sätt finner jag denna lättillgängliga information lite oroväckande. men det är en debatt (i mitt huvud) som jag inte orkar gå in på nu. istället tackar jag för mig och säger

godnatt (nya morgonrutiner kräver nämligen ändring av kvällsrutiner)

that the day will come
and I'll belong and not be lost
so far away from hell
from unpaid debts and world war


efter att ha varit ute i blåsten största delen av dagen har jag tänkt mellanlanda i soffan framför bröderna lejonhjärta innan det bär iväg igen. jag är ganska trött egentligen. gårdagen tillbringades här hos mig tillsammans med fem andra fina varelser med sällskapspel och vin. jag & jenny vann! tänka sig. det lönar sig att plugga! när det va dags att sova hade mina grannar precis börjat sin kväll lät det som. jag funderade starkt på att gå upp och knacka på dörren och be dem sänka men då det va första gången jag hört dem spela musik (eller göra något över huvudtaget) så lät jag dem hållas och jag lyckades somna tillslut. idag vakande jag klockan 10 men somnade om och vaknade vid 12 igen. jag kände av vinet en aning men beslöt mig ändå för att möta upp ett sällskap på myrorna. vi hade planerat en cykeltur till norrköpings alla loppisar men ryktet om stormen stoppade oss så de fick bli myrorna inne i stan istället. sen blev det fika på ett mycket spännande café tillsammans med en skara ska-studenter. nu väntar jag på att min paj ska tina upp i ugnen (fan va jag önskar att jag hade en mikro) och sen ska jag lägga mig i min soffa och slappa. sen ikväll så tror jag att det blir fest.

the push
and the shock
the handshake that could be changing your direction

for several weeks of shows
and when you scan the radio
I hope this song will guide you home

mina geografikunskaper förbättras, sakta men säkert tar jag mig an den kunskap jag gick miste om på kunskapskällan tackvare vår lärare som varje lektion delade ut ett blad daterat med något datum kring slutet av 80-talet.  nä, det vore väl kanske inte helt rättvist att lägga skulden på enbart honom, men en viss del i min bristande geografikunskap har han allt.

igår fastnade jag i telefonen med frida. vi satt där på varsin ända av telefonlinjen med varsin karta i handen och talade om länder man borde resa till och länder som man knappt vet existerar. mitt nästa resemål är madrid i mars. hennes är guatemala om några veckor. mitt besök varar i fem dagar. hennes i tre månader. i sommar hoppas jag på en gemensam svängom.

idag har jag utfört min andra intervju. den gick bra. jag intervjuade en av de tjejer som jag ser fram emot att höra på radion om ett år eller två. och då ska jag säga: den 15 januari 2008 satt hon i mitt kök och drack te. och så ska jag sträcka stolt på ryggen.

imorgon väntar gruppträff, möte med k, och möte med byrån. det blir en fullspäckad dag men jag har mat i frysen, en vän runt hörnet och en massa andra saker omkring mig (& bakom & framför mig) som gör att den känns lättare att möta. 


förövrigt. idag började jag skriva på en ny låt. det är stort.


they will see us waving from such great heights
"come down now" they'll say
but everything looks perfect from far away
"come down now" but we'll stay

det har varit en toppenhelg.

min far är den bästa man kan tänkas ha.

jag har en lampa i rosablommigspets.

jag har än en gång fått det bevisat för mig att mina geografikunskaper suger.

thaimat är gott i småportioner.

doggybag is the shit.

jag vaknade upp till en regning lördag med pappa knackandes på dörren. vi fixade i lägenheten, fikade fint, åt thaimat och kollade på två filmer. idag vaknade jag upp på golvet till en solig söndag med besök på arbetetsmuseum, en tur genom industrilandskapet, hejdå till far och hej till ida. en förlust i vet du var? och lite gitarrspelande. om en liten stund går jag och lägger mig med nya geografikunskaper i bakfickan, sand i ögonen och en nyfunnen sprudlande känsla av... ja, det kan bäst liknas vid förälskelse.

idag kämpade jag för att komma ur sängen innan klockan hann bli elva. det va precis att det gick. jag hade ställt klockan på nio. problemet är att jag drömmer så konstiga drömmar nu för tiden att jag inte vill avbryta dem utan jag måste få se hur de slutar. därför måste jag somna om. det dumma är att drömmarna får mig att må dåligt. de ockuperar mina tankar under dagen och allt känns mest tungt. om det är någon som har tips om hur man får drömmar att försvinna: please write...

i tisdags (efter att jag hade slitit med både genomförandet & transkriberingen av intervjun) så tillät jag mig själv att se en film. (jag har lovat mig själv att försöka dra ner på filmerna lite) across the universe blev det och jag kan rekommendera den starkt. det är en musikalfilm som innehåller 34 beatles låtar och utspelar sig under 60-talet med anti-krigs-protester, kärlek, droger och musik i fokus. en riktigt färgstark och speciell film.

här är ett litet klipp

this hazy afternoon
I'm breathing in this silence
like never before


det känns på något sätt lägligt att tacka för 2 ½ fantastiska veckor. jul & nyår har verkligen varit toppen.

nu är jag tillbaka i norrköping. allt som krävdes va 3 timmar & 20 minuter på ett tåg. de va nog den sämsta tågresan någonsin. jag mådde lite dåligt, va alldeles för trött & batteriet i min mp3 va slut. det enda som va underhållande under tågresan va att samma kille som jag satt mittemot på första tåget va samma som jag satt bakom på det andra. såna sammanträffanden är ganska spännande tycker jag. dessutom lyssnade han på sin mp3 på så hög volym att även jag kunde få njuta lite av musiken.

att komma tillbaka till lägenheten kändes bättre än vad jag tänkt mig. total tystnad & tid för mig själv. det är sånt som man lätt glömmer av att man saknar. däremot så har plugget slagit ner som en bomb över mig idag & det känns tråkigt att man inte får någon mjukstart direkt. det är tillbaka till verkligheten med buller & bång. imorgon ska jag göra min första intervju för b-uppsatsen & det känns ganska nervöst för jag är orolig över att jag inte kommer få ut det jag vill av den. men å andra sidan så ska jag göra 5 intervjuer till efter den & får väl kanske se den första som en liten övning.

nu ska jag laga lite mat så att frysen blir full igen (&så jag slipper att laga mat på nån vecka!)

de två senaste dagarna har varit dagar fyllda av baklängeslängtan. ordet baklängeslängtan har följt med mig sen jag såg det i en tidningsrubrik i GPs kultursidor år 2002, det nästan trollband mig och det har fått en sån stor innebörd för mig & får endast används vid utvalda tillfällen. det här är ett sånt tillfälle.

igår träffade jag sandra. vi har inte setts sen i somras och den här gången lyckades vi verkligen komma in i det där humöret då tankarna bara svävade tillbaka till högstadietiden. hon är en av de få (närmare bestämt två) vänner som fortfarande hänger kvar sen den tiden. vi pratade om allt galet vi har gjort, både dumma & underbara saker. om högstadietiden och dess tillhörande bekymmer och elakheter och om håkantiden som endast kan beskrivas som en tid i dimma då allt förutom musiken hölls på avstånd. och jag tror att jag alltid kommer att tala om mitt liv med uppdelning mellan före och efter håkan. det är som två olika epoker. vi åkte sverige runt (för att överdriva lite) och sökte kickar och fick just det vi sökte efter framför scenkanten på alla dessa håkankonserter (och andra också för den delen). vi sprang avenyn ner, jag vet inte hur många gånger, för att inte missa det sista tåget hem från göteborg iklädda regnbågens färger. och det va verkligen en fin tid. en sån som verkligen frambringar baklängeslängtan.

och idag träffade jag malin. som är den andra av de två vänner som fortfarande hänger kvar.  och det blev också massa tillbakablickande men även framåtblickande, då & nu & vad som komma skall. när vi pratade om det som var så insåg vi att det är mycket som är sig likt. det är mycket som hänger kvar. som vilar på ens axlar,  sånt som man aldrig lyckas skaka av sig. och jag tror att vi kom fram till att frågan egentligen är om vi är beredda eller villiga att faktiskt lämna det bakom oss. jag tror inte det. det finns så mycket som har format oss, sånt som gjort så förbannat ont men samtidgt känts som en välsignelse. i slutändan så kan jag inte ens förmå mig att önska att det skulle varit på något annat sätt. hur tungt eller jobbigt det än kan kännas ibland.

en dag kommer jag och du, verkligen bli gamla.
men jag älskar dig nu.

jag har aldrig sett nån så, uppsnärjd i det blå

det är 2008 nu, och det känns nästan lite läskigt att titta på de där siffrorna. 2008. det är stort. det är snart 2010 och ett nytt decennium. okej, nu kanske jag rusar iväg lite väl snabbt.

efter ett uppehåll i bloggandet är jag tillbaka för att önska gott nytt år. jag hoppas innerligt att det blir ett gott ett. jag ska satsa mer under 2008. inte vara så jävla skraj. och allt jag borde ha gjort, men moln kom i vägen.

om fyra dagar lämnar jag herrljunga. och kanske ses vi inte igen förens i sommar. jag vet inte. att komma tillbaka hit påminner mig alltid om hur jävla roligt jag har haft tillsammans med alla här, men också samtidigt hur mycket jag alltid längtat härifrån. det finns en sån dubbelhet med den här stan'. å ena sidan, och å andra sidan. att lista fördelar och nackdelar leder alltid till att det går jämt ut, i min ekvation iaf.