a brain that never stops ticking
sometimes an on-off switch would sure come in handy
kanske är det dags att skriva någonting mer insiktsfullt här. jag borde utnyttja denna plats jag tar i cyberrymden och denna sida jag besitter som är till allmän beskådning och skriva något som faktiskt betyder eller ger någonting. uppmana folk till saker, att handla fair trade produkter, engagera sig i sakfrågor, eller börja källsortera.
istället skriver jag om hur jag njuter av min sista kopp av lakritste. hur jag måste hålla så hårt i de sista slantarna att jag inte ens kan unna mig ett nytt paket av denna underbara(beroendeframkallande) produkt. istället skriver jag om de tre nya underbara skivorna som landade i min brevlåda i morse och hur de får mig att smälta inombords. hur jag stressar och pressar mig själv med den kommande inlämningsuppgiften och hur jag aldrig lyckas känna att det räcker, att det är bra nog nu.
och medan jag skriver allt det där så kommer jag nog på mitt eget lilla vis fram till varför jag skriver om just de här sakerna och inte de andra. för på något sätt så verkar det som att det som kan tyckas vara det mer privata, vad jag gör på dagen, hur jag mår och vad jag känner, är det som är lättare att ventilera än källsortering och ställningstaganden. är inte det lite konstigt egentligen? när man inte vill skriva om politik, engagemang och källsortering för att det känns mer personligt än att återge varje detalj av sin dag eller helg. kanske är den största faktorn till undvikandet av sådan ämnen risken för mothugg.
jag dricker lakritste! vad kan du tycka om det liksom?
och på något sätt så tycker jag att det är lite sorgligt hur jag använder denhär sidan. hur jag skriver om vardagen (visst kan den vara både vacker och hemsk & värd att belysa) och låtsas som att det är allt som finns där.
kanske är det snart dags att ta tillfället i akt och skriva något som verkligen betyder eller ger någonting. men inte idag, och antagligen inte imorgon heller, om jag känner mig själv rätt.
(missförstå mig rätt, jag älskar bloggar som kan tyckas meningslösa, jag älskar att läsa om personers vardag & funderingar kring det som kan tyckas vara det mest enkla sakerna. det är mina egna gränser jag vill rucka på)
i cant get no satisfaction...
som ni kanske märker,
jag blir aldrig nöjd med min blogg.
men nu & ett tag framöver (förhoppningsvis) så ska den få vara lite höstig.
så...
välkommen till min höstblogg!
You've got to feed the little dog when he comes to you
na na na na
(om ni någonsin lyssnat på feed the dog med honey is cool så kan ni nog ungefär föreställa er hur jag är just nu. den låten beskriver ganska bra mitt tillstånd.))
bloggen ser fantastiskt mycket trevligare ut när man publicerar bilder. detta kan jag konstatera efter mitt förra inlägg. därför kommer jag att bjuda på alldeles unika bilder som ingen tidigare sett. jag har haft upptäcksfärd i mitt rum & har kommit på att även en toaborste gör sig bättre på bild än jag själv. livet är hårt. så här nedan följer en tur runt i emmas boende. vi kan här se min "det är inte så varmt men ändå inte kallt" tröja som egentligen ska användas vid offentliga sammanhang med byrån, men what the fuck, den är ju så sköön. min underbart vackra blomma (den är i plast, men det är nästan ingen som vet det så schyyy). mitt "kök", en av mina käraste ägodelar (kaffekokaren). min nypåbörjade sjal. den vackraste vas av alla vaser i världen tror jag. & mitt goda te med de små budskapen.
jag ser detta som ett början på ett avsked till mitt rum. även om jag inte kan vänta tills jag får flytta härifrån så kommer jag nog ändå sakna det lite på något konstigt vis.
om man är som jag, & gör allt för att komma undan pluggandet så är detta ett jättebra tips på vad man kan göra. att fota detaljer i ens lägenhet är faktiskt riktigt spännande. tro det eller ej.
innan jag börjar min tv kväll vill jag passa på att tipsa om världens bästa internetsajt. http://www.lastfm.se/. där kan man lyssna på all musik man kan tänka sig & får jättebra tips om artister som ligger nära ens nuvarande musiksmak. jag är helt fast.
avslutningsvis: vet ni hur oerhört snygg & bra jennie är?
och vi satt på gräset, som växte i takt med himlen
en fin helg i karlskrona är förbi. lördagsförmiddagen var fylld av havsdoft & solsken. det kändes nästan som en sommardag när vi strosade omkring längs vattnet och åt spätta på uteserveringen. kvällen kickade vi igång tidigt med lite singstar som jag levde mig in i väldigt mycket (kan man kanske se på bilden längst till höger). sen mötte vi upp resten av herrljunga folket, per, pierre, emil och petter för ännu en förfest för att senare gå iväg till ytterligare en förfest för att sedan ta bussen in till stan' o fastna någonstans mellan två uteställen.
idag väntar det här
och det känns sjukt galet att jag ska hinna med (och orka) läsa detta. men så är det och det är väl bara att bita ihop.nu ska jag ägna 5 minuter åt mitt te och sedan dyka ner i böckerna. undra vilken jag ska börja med!
och hur i hela världen skulle nån kunna sätta kedjor på en
... Hurricane?
and when she talked about the fall
vissa dagar är bara ren lycka. känslan av att ha gjort något bra, knuffat på sina egna gränser som man så gärna vill bli av med, skrattat, haft solsken i nacken och höstlöv att hoppa i. vissa dagar börjar inte alltid så bra men jag tycker om dem ändå, för man alltid kan ändra på dem, om man bara vill och orkar. när man lyckas ändra på det, det är då det känns som bäst. den har dagen har lysande utsikter som det så vackert heter. snart ska jag ut och sparka omkring i höstlöven längs södra promenaden. och senare ikväll ska jag sätta mig på tåget mot Karlskrona och vid 22tiden kommer jag träffa frida, jennifer och kicki. det kan nästan inte bli bättre än så.
igår pratade jag med över 150 personer. jag skulle samla in namnunderskrifter till kampanjen diska diskriminering. jag lyckades med den stora bedriften att få in 100 namn! det är jag väldigt stolt över. och det va först efteråt när jag och ida satt vid bänken vid vattnet och pratade igenom dagen som det slog mig att jag faktiskt hade pratat med över 100 personer. det kändes lite märkligt faktiskt.
sen på kvällen hängde jag på sofia och sebastian till klubb republik. jens lekman spelade och det va fint. tjejen som var förband var bara 19 år och hon va helt magisk. jag har glömt hennes namn men jag måste leta upp henne på myspace och lyssna mer. spelningen va en del av min b-uppsats, min första fältobservation och jag måste säga att det va svårt att koncentrera sig. jag vet inte om jag fick ut så mycket av den men det var i alla fall en bra kväll.
nu ska jag packa. trevlig helg!
Into night we became what we wanted to be
tjosan. måndag & helgen är förbi. det var en alldeles makalös helg med den årliga kulturnatten i stan. det är sällan som norrköping är så livfullt som under just den dagen. det känns nästan som att hela norrköping vandrar längs gatorna & i varje hörn, varje lokal, fik, torg så händer det något. musiker överallt & det är alldeles underbart. man kan tillexempel stöta på två sånahär söta tjejer som står & sjunger & spelar så man för rysningar i hela kroppen.
lördagen va den bästa dagen på länge. började klockan 10 när vi letade efter en loppis i ösregnet. förstod efter en stund att det går ju inte att stå ute & sälja prylar i ett sånt oväder. senare blev det både teater, pyssel & ett väldans springade mellan olika spelningar. lycka! kvällen avslutades i värmekyrkan,
världens tuffaste lokal. & även om musiken som spelades inte va den bästa så var det en av de bästa utekvällarna jag haft här i norrköping. kanske berodde det på att det va just kulturnatten. alla fina människor som lyckats sprida så mycket glädje genom sin musik. det känns så hoppfullt på något sätt, att se människor ge så mycket av sig själva.idag har varit ännu en bra dag. jag märtha & ida va & fikade med annika som vi va i samma grupp med i början av förre året som fått barn & tagit ett uppehåll i studierna. det blev en väldans massa prat om kiss & bajs & det va mycket underhållande att sitta & titta på detta lilla liv som bara låg & sov & bajsade. och jag tänker att det måste va så svårt att vara mamma & hålla reda på två barn men annika såg så obekymmrad & avslappnad ut. jag undrar om det kommer helt automatiskt eller om man måste va på ett visst sätt redan innan. jag förstår mig inte på det... jag blir nervös bara av att någon ber mig att hålla det lilla livet en liten stund.
fika hela dagen innebär att jag ligger efter med plugget & jag är helt uppstressad över det här med b-uppstatsen och att jag måste ut & göra observationer redan nästa vecka. jag vet inte ens vart jag ska va! uscha. & att intervjua folk sen... det känns riktigt läskigt. men, det är ett senare problem.
nu ska jag laga lite mat.
today is a good day
jag har fått en lägenhet! yeeees. en etta mitt i smeten, hur bra som helst!
kan knappt vänta till den 1 december då jag får flytta in.
mitt nya hem om några månader...cigarettes and chocolate milk
well. nu är bloggen lite förnyad och kanske iochmed detta även jag. det känns som att den här veckan har fått en riktigt bra start. upp kl 7 för att skynda iväg till biblioteket för att lära mig artikelsökning inför B-uppstatsen. kom därifrån med 4 böcker och en utskriven artikel och det känns som att det kommer spruta idéer ur mina fingertoppar när jag läst lite.
annars har jag haft en bra helg. inflyttningsfest hos elina och sen utgång på hugos. elinas lägenhet är hur mysig som helst och jag är så avudsjuk på alla lyckliga människor som hittar lägenheter till höger och vänster. jag själv verkar inte ha den minsta tur när det gäller sådant. ska ringa en hyresförmedling idag och tjata lite på den, om jag vågar. jag är kass på att ställa krav på andra..
nu ska jag njuta av mitt te.
tack för idag!
we'll walk from this dark room for the last time
min blogg behöver lite nytt liv. den ser så dyster ut upptäckte jag när jag surfade förbi för någon dag sedan. glåmig och tråkig. precis som jag kanske. eller också inte. behöver ut och knäppa lite bilder på ett slutetavsommaren-börjanavhösten-norrköping kanske för att ändra bakgrundsbild.
"I det posttraditionella samhället tvingas vi alla bli något av "sökare". vad den enskilde individen tror på, hur han eller hon laddar sitt liv, är idag en del av vars och ens individuella livsprojekt."
jag sitter och läser ungdom och kulturens omvandlingar av ove sernhede för att få lite inspiration till min b-uppstats. det är en väldigt intressant bok faktiskt. den tar upp mycket som jag gått och funderat på. jag vill komma igång med b-uppstatskrivandet nununu. men det går inte. jag vet knappt vad jag ska skriva om. bara att det ska handla om identitetskapande genom musik och hur tidigare gemensamma föreställningar om livets mening och mål har bytts ut mot andra saker som är helt individuella. jag vill så mycket men är rädd att det inte kommer räcka riktigt ända fram.
jag har haft en bra helg fast en seg start på veckan. har legat och kollat på heroes hela helgen med ett avbrott för ett 25-årskalas på lördagskvällen. det är sånt som jag måste göra ibland, fly in i andra världar för att få lite perspektiv på saker och ting. 23 avsnitt är avklarade och det är helt otroligt vilken bra serie heroes är. ni som inte har sett den, se den! den sega starten på veckan beror på att jag försov mig i morse och fick skynda till skolan för att träffa en nästan ännu segare grupp. men, nu ska det bli ändring på tröttheten och segheten. nu jävlar ska det bli lite rutin i mitt liv.
please could you stop the noise,
I'm trying to get some rest
det är lördag och jag känner mig inte riktigt kry. igår låg jag inne hela dagen och kollade på film. lämnade mitt rum för att gå ut och möta robert & en kompis till honom i fem minuter och lyckades för första gången låsa mig ute. det är konstigt att det aldrig har hänt tidigare egentligen men bevisar väl samtidigt att jag är lite seg i huvudet just nu.
tyvärr så blir det ingen vila idag utan jag ska jobba på trappan (kårhuset) från klockan 20-04... känns inte alltför roligt, speciellt inte när vi inte får betalt. menmen, så är det.
veckorna har rullat på. men de känns fortfarande lite konstigt att det bara va tre veckor sedan skolan började och sommaren tog slut. det känns som att det va evigheter sedan jag vaknade upp i min säng på sveagatan. första forumet avklarades i torsdags och grupparbetet rullar på. det känns som en ganska bra grupp ändå, men det tar tid att jobba ihop sig.
jag har bokat biljetter till karlskrona. den 5 oktober åker jag för att hälsa på kicki! äntligen! det ser jag fram emot.
nu ska jag försöka ta mig iväg till ida som har drabbats av en värre sjukdom än mig och pyssla om henne lite.
(det är så logiskt alla fattar utom du
att jag tänker på dig precis just nu)
det är torsdag och snart är det helg. första veckan tillbaka i plugget är snart över och det känns lite konstigt hur det går så fort samtidigt som jag inte kan förstå att det bara va en vecka sedan jag kom tillbaka hit. än så länge har det varit ganska mycket.
måndagen började med rundvandring för de nya ettorna och sedan föreläsning. jag blev helt ställd när vår kursansvarige bad oss att skriva ner våra idéer inför B-uppsatsen på en lapp och lägga i en låda med en gång. jag trodde att vi skulle få snacka igenom det lite innan men icke. hjärnan gick på högvarv och tillslut lyckades jag skriva ner en mening. på kvällen hade vi förfest på bryggeriet för de nya med massa lekar för att sedan gå vidare till Otten där de flesta nollor och faddrar festade fram till klockan 01.
nästa dag va det dags att gå upp redan kl 06.00 för att ta sig ner till campusbussen för att åka till linköping och bygga tält inför münchen hoben (öl festivalen). jag va helt död och kunde inte förstå hur jag kunde gått med på att hjälpa till. I nio timmar byggde vi gigantiska tält, satte upp staket, byggde barer osv. vilken insats. idag känns fortfarande varenda muskel i kroppen extra mycket. igår sov jag i välförtjänta 11 timmar. det kändes verkligen som att jag behövde det. sen va det dags att gå till plugget och få reda på gruppindelningen som ska gälla resten av året! då jag hamnade med 2 av de personer som jag inte ville hamna med så kändes det inte direkt bra i början. men jag tror att det blir bra ändå.. jag hoppas det iaf. på kvällen åkte de flesta iväg till linköping för att gå på münchen men jag stannade hemma. jag laddar inför kvällens spex och gyckel kväll ist och inför helgens lekar & fester. vi har haft tur med vädret än så länge då det har varit solsken varje dag. jag hoppas att det håller i sig.
it's good to be back.
could you make a flower grow
tillbaka i norrköping nu. det var en konstig men ganska skön känsla att vakna upp i mitt lilla rum idag. skön- då tanken på att inte behöva röra sig särskilt mycket för att få i ordning lite frukost kändes rätt lyxig. egentligen är det ju inte lyxigt alls, 20kvm och ca fem steg till ?köket? är väl inget att skryta med egentligen. men det är sådana saker som man lär sig uppskatta efter ett tag, eller kanske snarare sånt som man intalar sig själv är ganska positivt. konstig- då jag vaknade upp och såg mig omkring och inte riktigt fattade var jag va. well? gårdagen gick alldeles för fort. jag hann knappt packa upp innan jag va tvungen att springa iväg på fadder-möte. nu är snart allt klart inför måndagen och det känns riktigt kul att få vara fadder. hoppas bara att det blir fint väder under dessa två veckor!
jag känner mig egentligen inte särskilt laddad inför en ny termin. tror att det är tanken på B-uppsatsen som gör att min lust dras ner lite. jag vet verkligen inte vad jag ska skriva om och det känns rätt jobbigt. idéer ska tas med till måndagens informationsföresläsning och jag är helt blank. men det löser sig. det löser sig?
behåll din rastlöshet & stanna inte, såna som oss blir aldrig framme
nu är allt nedpackat förutom datorn. klockan 08.00 imorgon bär det iväg mot norrköping.
jag försöker summera sommaren i mitt huvud och som vanligt har jag svårt för att förstå att så mycket kan rymmas under en sån kort period. det har varit en underbar sommar och på ett sätt så önskar jag att den inte tog slut här. men nu är den över, för min del iaf. när jag lämnar 50 skyltarna imorgon är sommarlovet över och det är tillbaka till verkligheten.
det är mycket som jag tar med mig tillbaka till norrköping, det som väger tyngst är alla nya minnen.
(it's all in my head)
(dina fotspår är fortfarande tydliga här
som om du klampat omkring i
10 centimeter djup snö på en obebodd gata
där det aldrig är töväder)
it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head. it's all in my head.
the kiss of life
jag hoppas på en morgondag fylld av solsken & mängder av åkturer på balder.
I'll keep you precious...
det är en sak jag har kommit fram till, jag är inte färdig med det här stället än.
I've got another confession to make
jag trodde att vädret och jag skulle vara överrens idag men de var vi inte. vaknade upp till en gråmulen himmel och tänkte att det här passar perfekt för en bakisdag som denna. men till min stora förvåning så visade det sig att jag hade lyckats med det nästintill omöjliga, att sova bort baksmällan. jag kan inte minnas den senaste gången jag sovit så länge dagen efter en utekväll. men utvilad (med dock en aning rubbat balanssinne) och glad så passade inte alls regnet in på denna dag. mitt behov av umgänge dagen efter är helt otroligt. jag tror att det är för att allt är så intensivt innan och sen när jag vaknar upp på morgonen utan människor runtomkring mig så blir jag förvirrad. som att gå från en ytterlighet till en annan.
everyone's got their chains to break. det känns extra mycket idag. det känns alldeles för sant. och kanske är det dags att säga upp allt nu. jag tänker att jag inte ska bry mig, ignorera det men det går inte. inte fullt ut. Och det stör mig. det stör mig så förbannat.
3 dagar kvar i herrljunga.
this time i'm fearing heartbreak
det är bloggdags igen. jag vet inte riktigt varför för jag har inget riktigt som jag vill berätta. inte för att jag brukar ha det annars heller direkt. ibland känner jag bara ett behov av att skriva lite. kanske för att slippa allt det andra (vad det nu skulle va, det vet jag inte riktigt. något sånt där som känns och ligger och gnager ibland men som jag aldrig riktigt kan sätta fingret på).
det känns att det börjar gå mot slutet nu (det har jag väl iofs känt och sagt större delen av sommarn) ibland kan jag störa mig på det, hur jag hela tiden måste se framåt och tänka på det som ska komma och inte riktigt leva ut i just dom ögonblicken jag befinner mig i. vara lite mer spontan. jag behöver en dos av idas spontanitet och fridas det löser sig -attityd. ingredienser som saknas i emmareceptetet kanske. det är sista veckan på shell och veckan därefter är det tillbaka till norrköping igen. det känns konstigt, mest för att det känns så långt borta. allt där känns så långt ifrån mig just nu. tanken på att sova i mitt lilla rum där igen känns jättemärklig. tillbaka i föreläsningssalarna, tillbaka på byrån, tillbaka på norrköpingsgator, tillbaka till livet där? det känns så långt borta. samtidigt som jag tycker det känns lite jobbigt så längtar jag ändå. för det känns (& har på något sätt känts som hela sommaren) som att detta bara är tillfälligt. och det blir lite jobbigt i längden att gå och känna att det tar slut här snart. så på ett sätt ska det bli skönt att få återgå till det normala igen. men det är så mycket jag kommer sakna. det finns så mycket här och på något sätt så hittar jag tillbaka till det mer och mer för varje dag som går. vilket gör det svårare och svårare att lämna. men samtidigt så vet jag att när jag väl är i norrköping igen så kommer allt kännas som vanligt igen och det blir herrljunga som blir det främmande.
en helt annan sak: victoria bergmans (the concretes) soloprojekt taken by trees måste kollas in! underbart!
jag vill se dom där skyarna igen
jag vill försöka igen. den här gången, den här gången... kanske världen förstår oss.
today is a good day på ett sätt. och en jävligt kass dag på ett annat.
det finns alltid två sidor av ett mynt (som du så tjusigt uttrycker det).
idag tog jag en promenad i skogen. det va så längesen att jag glömt hur det kändes. ibland ger sådana promenader verkligen en kick. introt till anna ternheims seperation road kändes så passande i början av promenaden men sen när jag stod där lite uppe på en höjd så gick håkan plötsligt igång och jävlar. håkan kommer nog alltid fungera som substitut för antideppresivamedel för mig. det är någonting där som peppar mig. hoppandes upp & ner med öppna dina trötta ögon och släpp ut det vrålandes i mina hörlurar & så kändes allt helt plötsligt så mycket bättre.
öppna dina trötta ögon & släpp ut det!!
det var en hel del minnen som kom upp medan jag gick där runt haraberget & orraholmen. & med håkan i hörlurarna så kändes allt så nära på något sätt. håkan hör ihop med den där tiden. jag gick runt haraberget & mindes klassfesten vi hade där vid spegeldammen då pierre hade ett sugmärke på sin hals, jag, frida & per spelade fotboll & jag & lottan gick ut för att kissa i skogen & det dithörande samtalet. när jag kom till scoutstugan så kom jag att tänka på högstadietiden & hur vi brukade samlas där med klasserna under någon slags utomhus dag & hur några hade med sig öl & satt & drack i smyg. och jag mindes festen jag va på där en gång då john hade slagit sin knytnäve mot en tegelvägg. rundan runt orraholmen som jag och jennifer sprang så många gånger (eller iaf pratade om att springa) förra sommaren fick mig att tänka på allt som hände då. och med rock´n roll blåa ögon -igen i öronen så kom den där känslan tillbaka. desperationen - jag måste dra & någon gång ska jag plocka upp dig och ta dig långt härifrån.
och även om du föll, reste du dig upp igen
vissa dagar är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till det som hänt och allt det som finns runt omkring en. det är som att vissa saker alltid ska vara ogreppbara för då vilar det någon slags magi över det. som igår, det var som att någon strödde glitter över kvällen och när jag tänker tillbaka på det så är det ogreppbart (svårt att förstå) och av just den anledningen så blir det också lite magiskt. och även om det på något sätt kändes som att jag va 17 eller 18 år igen och att det va precis som det va på den tiden så kändes det som att jag såg allt ur ett helt annat perspektiv. magiskt men tragiskt med mer betoning på magiskt och en mer lättsam betoning på tragiskt. insikten om att bra vänner är sådana som alltid finns kvar och att det finns så många av den sorten här.
I´ve found im scared to know im always on your mind
vi börjar närma oss augusti och mitt huvud snurrar allt fortare. det är alldeles för mycket nu, alldeles för mycket antecknat på ?att göra listan? jag skrivit i mitt huvud. det är konstigt det där hur jag reagerar på stress, istället för att försöka få rätsida på det och försöka bocka av de saker jag vill göra så blir jag lam. stänger in mig eller söker mig till det trygga, det där som jag vet finns runt hörnet och som jag inte behöver anstränga mig för att ordna. till dem som jag bara kan ringa och säga hej, vad gör du? Okej men vi ses om 10 min då. jag väljer alltid det enkla. ibland slår det mig hur mycket jag går miste om.
dagens uppdrag innan jag börjar jobba är att en gång för alla välja ut de kort från tågluffningen jag ska framkalla. snart är iaf det avklarat och då återstår bara alla de andra kort som jag tagit under det senaste året. det är detta som är nackdelen med digital kamera.