sometimes an on-off switch would sure come in handy


kanske är det dags att skriva någonting mer insiktsfullt här. jag borde utnyttja denna plats jag tar i cyberrymden och denna sida jag besitter som är till allmän beskådning och skriva något som faktiskt betyder eller ger någonting. uppmana folk till saker, att handla fair trade produkter, engagera sig i sakfrågor, eller börja källsortera.

istället skriver jag om hur jag njuter av min sista kopp av lakritste. hur jag måste hålla så hårt i de sista slantarna att jag inte ens kan unna mig ett nytt paket av denna underbara(beroendeframkallande) produkt. istället skriver jag om de tre nya underbara skivorna som landade i min brevlåda i morse och hur de får mig att smälta inombords. hur jag stressar och pressar mig själv med den kommande inlämningsuppgiften och hur jag aldrig lyckas känna att det räcker, att det är bra nog nu.

och medan jag skriver allt det där så kommer jag nog på mitt eget lilla vis fram till varför jag skriver om just de här sakerna och inte de andra. för på något sätt så verkar det som att det som kan tyckas vara det mer privata, vad jag gör på dagen, hur jag mår och vad jag känner, är det som är lättare att ventilera än källsortering och ställningstaganden. är inte det lite konstigt egentligen? när man inte vill skriva om politik, engagemang och källsortering för att det känns mer personligt än att återge varje detalj av sin dag eller helg. kanske är den största faktorn till undvikandet av sådan ämnen risken för mothugg.  

jag dricker lakritste! vad kan du tycka om det liksom?

och på något sätt så tycker jag att det är lite sorgligt hur jag använder denhär sidan. hur jag skriver om vardagen (visst kan den vara både vacker och hemsk & värd att belysa) och låtsas som att det är allt som finns där.

kanske är det snart dags att ta tillfället i akt och skriva något som verkligen betyder eller ger någonting.  men inte idag, och antagligen inte imorgon heller, om jag känner mig själv rätt.

(missförstå mig rätt, jag älskar bloggar som kan tyckas meningslösa, jag älskar att läsa om personers vardag & funderingar kring det som kan tyckas vara det mest enkla sakerna. det är mina egna gränser jag vill rucka på)