Into night we became what we wanted to be



tjosan
. måndag & helgen är förbi. det var en alldeles makalös helg med den årliga kulturnatten i stan. det är sällan som norrköping är så livfullt som under just den dagen. det känns nästan som att hela norrköping vandrar längs gatorna & i varje hörn, varje lokal, fik, torg så händer det något. musiker överallt & det är alldeles underbart. man kan tillexempel stöta på två sånahär söta tjejer som står & sjunger & spelar så man för rysningar i hela kroppen.





lördagen va den bästa dagen på länge. började klockan 10 när vi letade efter en loppis i ösregnet. förstod efter en stund att det går ju inte att stå ute & sälja prylar i ett sånt oväder. senare blev det både teater, pyssel & ett väldans springade mellan olika spelningar. lycka! kvällen avslutades i värmekyrkan,
    världens tuffaste lokal. & även om musiken som spelades inte va den bästa så var det en av de bästa utekvällarna jag haft här i norrköping. kanske berodde det på att det va just kulturnatten. alla fina människor som lyckats sprida så mycket glädje genom sin musik. det känns så hoppfullt på något sätt, att se människor ge så mycket av sig själva.
 
idag har varit ännu en bra dag. jag märtha & ida va & fikade med annika som vi va i samma grupp med i början av förre året som fått barn & tagit ett uppehåll i studierna. det blev en väldans massa prat om kiss & bajs & det va mycket underhållande att sitta & titta på detta lilla liv som bara låg & sov & bajsade. och jag tänker att det måste va så svårt att vara mamma & hålla reda på två barn men annika såg så obekymmrad & avslappnad ut. jag undrar om det kommer helt automatiskt eller om man måste va på ett visst sätt redan innan. jag förstår mig inte på det... jag blir nervös bara av att någon ber mig att hålla det lilla livet en liten stund.

fika hela dagen innebär att jag ligger efter med plugget & jag är helt uppstressad över det här med b-uppstatsen och att jag måste ut & göra observationer redan nästa vecka. jag vet inte ens vart jag ska va! uscha. & att intervjua folk sen... det känns riktigt läskigt. men, det är ett senare problem.

nu ska jag laga lite mat.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback