vissa dagar är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till det som hänt och allt det som finns runt omkring en. det är som att vissa saker alltid ska vara ogreppbara för då vilar det någon slags magi över det. som igår, det var som att någon strödde glitter över kvällen och när jag tänker tillbaka på det så är det ogreppbart (svårt att förstå) och av just den anledningen så blir det också lite magiskt. och även om det på något sätt kändes som att jag va 17 eller 18 år igen och att det va precis som det va på den tiden så kändes det som att jag såg allt ur ett helt annat perspektiv. magiskt men tragiskt med mer betoning på magiskt och en mer lättsam betoning på tragiskt. insikten om att bra vänner är sådana som alltid finns kvar och att det finns så många av den sorten här.