I have a fear of rejection
solen skiner ute, mitt fönster är öppet & det luktar vår (& lite avgaser)
jag börjar dagen i min pyjamas med en kopp kaffe. det va längesen jag gick hemma & drog på morgonen. nu har jag ingenstans jag måste va förens klockan 13. det är rätt soft ibland, fast kanske inte egentligen, tre böcker ligger staplade på mitt (nya)soffbord. bauman, giddens & bourdieu. postmodernismens vara eller icke vara? vi ska ha debatt om fyra veckor och jag ska vara för. jag borde läsa på så mycket som möjligt nu så jag slipper grubbla över detta när jag är i madrid (jag ska till madrid!).
den här veckan har gått så otroligt fort! imorgon är det fredag. veckorna går fortare och fortare och det känns ibland som att tiden rinner mellan mina fingrar. B-uppsatsen ligger och gnager i mig. jag måste ta tag i den! men jag har faktiskt ingen större lust. dessutom ligger en hemtenta + debatten och väntar på mig. det känns om att det är för mycket nu. men, ett steg i taget, en sak i taget, så kanske det går.
jag börjar med giddens. han är rätt rolig.
ikväll är det lykke li som gäller på klubb republik. det ser jag fram emot.
dagens låt: laura marling - candlelight ( laura marling är för tillfället min favorit. en 18-årig tjej som låter som en blandning mellan joni mitchell &.. sig själv kanske. ja hon är bra iaf)
this is heaven and hell all at once
this is all I got and all I want
but like a lost soul I will wander the globe till this feeling's gone
I'd like to tell you all about it
det är en ny vecka och jag har börjat den med en rivstart.
efter en mycket svettig natt vaknade jag för femte gången av att alarmet ringde klockan sju. jag somnade givetvis om igen och klev upp ur sängen först när jag ansåg det vara på gränsen att hinna till skolan klockan åtta. jag hann, det brukar jag iofs göra för det mesta. jag funkar så. jag skulle vilja vara en sån person som går upp 2 timmar innan man ska iväg, äter en lång och skön frukost och läser tidningen, lyssnar på radion och andas djupa andetag och suger in morgonen. det kanske kommer med åren, vem vet.
det är iaf vackert väder idag & det va längesen jag gick på norrköpings gator klockan åtta en måndagsmorgon. och det är fint det där. det känns bra att komma igång, att vakna med staden. jag va egentligen mer sugen på en långpromenad än att sitta i två timar på en hård stol i en kall föreläsningssal. men det gick bra. nu är kursinfo nr 1 avklarad & kursinfo nr 2 kommer på onsdag. jag känner mig lite lätt oroad inför tiden som kommer nu. det är mycket och jag tror att jag kanske överskattar min egen förmåga. dessutom vill jag åka hem på barndop, påskhelg & sen ska vi iväg till madrid. men det går inte ihop. tiden. tiden sviker mig.
imorgon ska jag hålla en föreläsning på ett gymnasium om diskriminering. jag har egentligen varken tid eller lust till det. kanske mest för att jag alltid blir så jäklans nervös av att stå på en scen och prata. men det är väl också just därför jag har tagit på mig det. för att jag vill bli bättre. det brukar dock inte va min grej att konfrontera rädslor. jag brukar gömma dem under sängen bland allt damm.
när man vill tvätta fönster, damma överallt och rensa ut garderoben och tvätta alla kläder då vet man att våren börjar närma sig.
dagens låttips: yeah yeah yeahs - turn into
can't say why I kept this from you
my, those quiet eyes become you
leave it where it can't remind us
turn this all around behind us
Oh, well I know
I woke up and he was screaming
I roll over and shake him tightly
and whisper "if they want you
oh they're gonna have to fight me"
oh fight me.
(det skrämmer mig hur den här våren skenar iväg. för det känns som att det är en såndär som jag kommer vilja ha kvar för alltid.)
det är torsdag igen & idag hade vi ett avslutande forum för kursen projektkompetens & utvärdering som pågått i en evighet. det känns alltid lika jävla skönt efter forum men den här gången kändes det nog lite extra. jag har vart så trött på allt vad projekt heter och nu önskar jag att jag aldrig kommer att behöva höra talas om det igen (det är dessvärre inte så troligt).
idag gjorde jag även min fjärde intervju & nu återstår bara en enda! sen är det dags att sätta sig ner med datan & analysera, analysera & analysera. och sen förhoppningsvis fått ut något att skriva om. hmm...
imorgon är det fredag och helgen är tom. inget alls inskrivet i almanackan. jag brukar dock sällan skriva ner helgens aktiviteter (de är ju oftast ngt man ser framemot så man kommer ihåg det ändå). jag behöver sova. länge och djupt några nätter nu. jag har sovit alldeles för dåligt det senaste. så jag tror att det är så jag ska spendera helgen, vila upp mig helt enkelt. för nästa vecka då sätter två kurser igång samtidigt. ingen rast ingen ro. sannerligen.
nu kommer L. snart, kladdkaka & film. det är bra grejer det.
dagens låttips blir: sarah russell - straight lines
lykke li...
standing, smiling on some fantasy island
looking at my lost reflection again
but a tide's coming in
det är en speciell känsla att traska hem i skymningen efter en sjutimmarsdag i skolan. folk som säger att studenter har det så slappt dom, vet inte hur fel dom har. jag tycker att jag har det tufft mest hela tiden, jag går hem varje dag med en stel nacke, ett söndertjatat huvud, trötta ögon men ändå, och viktigaste av allt, ny kunskap. så klagar, det gör jag inte. jag tror att jag borde bocka & le, och tacka för att jag får göra just det här.
dag tre som telefonfri, (ja, du hade rätt frida, det känns ganska bra). det har varit ett ständigt letande efter folk det senaste. och lånande av andras telefoner. men nu för en liten stund sedan när jag klev innanför dörren låg min nya kod i ett kuvert på hallmattan. och just som jag fick igång mobilen, lyssnade av alla roliga meddelanden, läste alla sms, så slog det mig att jag skulle nog vilja vara telefonfri några dagar till. för det är rätt skönt ändå, att få komma hem & bara koppla av. även om det kanske iofs skulle bli lite tråkigt i längden.
dagens låt är en aningen otippad: fujiya & miyagi - ankel injuries
jag gör vad jag kan
drömmer mig bort
i hagnestahill
bland dem identiska husen
rycker vi till
reklamen avbryts för sport
jag har mycket jag skulle vilja berätta just nu.
för det första, kentkonserten va hur bra som helst! jag har ju egentligen aldrig varit någon kentfantast men tänkte att kent borde man nog faktiskt se live. och jag hade helt rätt. alla borde se kent live. oförskämt bra var det. vilken show, vilka låtar, vilka texter, allt föll på plats. jag föll för kent för första gången på riktigt.
för det andra va jag på moto boy och king creosote i torsdags. moto boy borde alla kolla upp genast (king creosote också för den delen). fast jag har svårt att tänka mig att en skiva kan göra moto boy det hela rättvist. det va nog mer upplevelsen i sig. en rockkille iklädd skinnjacka & hud, med en elgitarr & en tillsynes hård attityd öppnade munnen för att sjunga som en kvinnlig operasångerska. det gick inte ihop i början, men sen föll även det på plats. det va klockrent. de 10 första minuterna iaf. sen blev det kanske en aning tråkigt.
för det tredje är jag numera bortkopplad från livet (ja det känns nästan så). min mobil har låst sig efter tre misslyckade försök att slå in rätt kod. och puk-koden är borta. den lappen har jag slängt i tron om att jag har ett bra minne. det är först när något som en telefon försvinner som man inser hur mycket man behöver den. jag kan inte nå någon utan den (möjligtvis över msn då, men då gäller det ju att den personen jag vill nå är online). det här suger verkligen. jag får helt enkelt hoppas på att någon saknar mig snart och kommer och knackar på.
mamma och pappa, jag vet att ni har försökt nå mig, men här är alltså förklaringen till varför jag inte ringt tillbaka. jag kan helt enkelt inte. det gäller även er andra som försökt nå mig. jag dissar er inte. jag har helt enkelt ingen möjlighet att svara.
dagens låt: king creosote - home in a sentence
I'm gonna concentrate on you my love
min goda sinnestämning gör det svårt för mig att formulera klatschiga meningar. jag har alltid varit bättre på att skriva när något känts halvt på tok. och visst kan jag hitta saker som är fel om jag gräver riktigt djupt men det vore alldeles för självdestruktivt även för att vara mig. och jag tror att det är det som jag gjort fel så många gånger förr. låtit det tunga tynga ner mig istället för att låta det fina lyfta upp mig. för det finns alltid lite av båda. det gäller bara att välja vad man ska lägga fokus på.
idag har det varit ytterligare en vårdag i mitt norrköping. jag vaknade upp genomsvettig och kikade på klockan för att än en gång konstatera att jag försovit mig. morgonrutiner var ett ledord någon annan vecka, nu tror jag att ledordet är något i stil med kör på känn. och det gör jag. fast kanske inte lika mycket som jag skulle vilja. inte helt fullt ut sådär. men ändå, en bit på vägen och det är som vi vet, inte fy skam.
idag är det onsdag vilket innebär att veckan vänder om från uppförsbacke till nedförsbacke.
snart är det helg, jag ska på fest & sen på lördag ska jag på kent!dagens låt: billie the vision & the dancers - ask for more
finally, the sky is blue
hey you wake up today with the sun burnin' in you eyes.
kära vänner, bekanta och... främlingar, jag vill här med deklarera att våren har kommit till norrköping. i alla fall för en dag. och det, i mina ögon, är gott nog. det är en speciell känsla som infinner sig i mig när solen kliver fram och besegrar molnen. som ett rus som går genom hela kroppen och strålar ut genom fingertopparna. det har en otroligt peppande effekt, och mynnar alltid ut i en känsla av att ingenting är omöjligt. och det är så det känns just nu, som att jag kan kicka alla molnen, springa 1 mil utan svett i pannan, skriva 10sidiga uppsatser och vakna upp med ett leende.
jag tror att jag börjar lära mig att behärska den där konsten med att njuta av stunden, fånga ögonblicken osv. förr så fick jag alltid kämpa så hårt för att inte befinna mig i framtid eller dåtid men nu är jag närvarande i ögonblicken och jag tror att det är det som gjort att det känns som att jag har sånt flyt just nu. jag är där jag är och ingen annanstans, för det finns ingenstans jag kan vara förutom här och just nu. det är så logiskt men svårt att inse ibland.
jag lyssnar på min 19åriga röst på stereon och för första gången på länge så kan jag inte minnas känslan av den där desperationen och ovissheten jag sjunger om.
det känns givetvis lite sorgligt på ett sätt, men mest bra.
dagens låt: buck (eller ted) - dont let the dead days bring you down.
I don't see what anyone can see, in anyone else
but you
den här veckan har varit som att befinna sig i en dimma. det känns som att jag knappt vet vad som hänt, vad som sagts, vad som gjorts. bara att allt känns jävligt fint. alla problem tycks ligga 5 mil längre bort än tidigare och allt som är bra ligger så himla mycket närmare. det är en fin känsla som jag inte är beredd att släppa taget om.
den här helgen ska bli en lugn helg har jag bestämt mig för. den inleds med ett filmmaraton som jag tjuvstartade lite redan igår med filmen Juno. den borde alla se. ikväll blir det Control, om sångaren i joy division och Im not there en film där sex olika karaktärer gestaltar bob dylan. både verkar fruktansvärt bra.
dagens låttips (varför slutade jag med det?): the moldy peaches - anyone else but you.
ett band som jag i och med filmen juno upptäckte igår och som har sjungit sig rakt in i hjärtat.
we sure are cute for two ugly people
and I listen for the voice inside my head
jag startar denna vecka med bly i benen, gröt i huvudet och ca 500 leenden rikare. middagsbjudningen i fredags gick bra även om det va liiite trångt i köket med 8 personer, alla med siktet inställt på samma sax, rotandes i lådor & den ena som försöker överrösta den andra. men herrejesus va bra vi är på att göra sushi. mycket sushi blev det. hela bordet fullt & sake till å allt. vi slog på stort. i lördags sprang jag och några till runt på myrorna för att leta efter kläder till lördagskvällens fest. tema subkultur. och lite innan stängningsdags lyckades jag uppfinna en egen lite subkultur, arobicsbrud (i ett 80-tals stuk). jag va tuff jag med rosa benvärmare, högtoffs, vin i en illgrön sportdrycksflaska och en träningsjacka (som jag förövrigt blivit väldigt förtjust i). det blev en lyckad kväll, med utgång och samtal in på småtimmarna.
idag för första gången på länge satt jag ner med gruppen (iofs 3 av 5 medlemmar) i skolan och skrev från klockan 10 till klockan 15. det kändes fantastiskt skönt att känna att vi nog kan få ihop den här terminen iaf. och roligt hade vi. egentligen är det ganska bra att va övertrött har jag kommit på. det mesta blir så himla mycket roligare. man kommer på knasiga ideér, skrattar åt de mest märkliga sakerna, och går in i saker som står ivägen.
nu hoppas jag att du frida tycker att detta va en lite bättre uppdatering. till råga på allt så tänkte jag bjuda på lite kort, för din skull darling (: ett på mig som arobicsbrud och på mitt place som blivit så fint nu när mor&far har vart här och hjälpt till. obs. min fina lampa!
nu ska jag sova.
I don't know who turns the time
who spins the earth, who draws the lines
det passar sig nog att säga hej idag. för nu va det riktigt längesen jag satte min fot här. det har varit en händelserik vecka. sen sist så har jag haft mor&far på besök, vi har målat & fixat iordning köket. det blev toppenfint. och så har jag varit ute på diverse olika äventyr. det mesta går bra nu. det rullar på, och rullar vidare över småsten. jag ser ingen mening med att lägga energi på dåliga saker nu. jag skakar av mig det och gör det med ett leende.
ikväll blir det bjudning här i lyan. jag ska bjuda på hemmagjord sushi. det blir spännande att se om alla får plats kring bordet. och nu om en liten stund ska jag iväg och göra min tredje intervju.
just det, jag har återupptäckt frida snell & cat power i veckan. så om ni är sugna på lite kvinnlig singersongwriter musik så kolla in dem.
det va nog allt för idag.