min goda sinnestämning gör det svårt för mig att formulera klatschiga meningar. jag har alltid varit bättre på att skriva när något känts halvt på tok. och visst kan jag hitta saker som är fel om jag gräver riktigt djupt men det vore alldeles för självdestruktivt även för att vara mig. och jag tror att det är det som jag gjort fel så många gånger förr. låtit det tunga tynga ner mig istället för att låta det fina lyfta upp mig. för det finns alltid lite av båda. det gäller bara att välja vad man ska lägga fokus på.

idag har det varit ytterligare en vårdag i mitt norrköping. jag vaknade upp genomsvettig och kikade på klockan för att än en gång konstatera att jag försovit mig. morgonrutiner var ett ledord någon annan vecka, nu tror jag att ledordet är något i stil med kör på känn. och det gör jag. fast kanske inte lika mycket som jag skulle vilja. inte helt fullt ut sådär. men ändå, en bit på vägen och det är som vi vet, inte fy skam.

idag är det onsdag vilket innebär att veckan vänder om från uppförsbacke till nedförsbacke.