standing, smiling on some fantasy island

looking at my lost reflection again
but a tide's coming in

det är en speciell känsla att traska hem i skymningen efter en sjutimmarsdag i skolan. folk som säger att studenter har det så slappt dom, vet inte hur fel dom har. jag tycker att jag har det tufft mest hela tiden, jag går hem varje dag med en stel nacke, ett söndertjatat huvud, trötta ögon men ändå, och viktigaste av allt, ny kunskap. så klagar, det gör jag inte. jag tror att jag borde bocka & le, och tacka för att jag får göra just det här.


dag tre som telefonfri, (ja, du hade rätt frida, det känns ganska bra). det har varit ett ständigt letande efter folk det senaste. och lånande av andras telefoner. men nu för en liten stund sedan när jag klev innanför dörren låg min nya kod i ett kuvert på hallmattan. och just som jag fick igång mobilen, lyssnade av alla roliga meddelanden, läste alla sms, så slog det mig att jag skulle nog vilja vara telefonfri några dagar till. för det är rätt skönt ändå, att få komma hem & bara koppla av. även om det kanske iofs skulle bli lite tråkigt i längden.

dagens låt är en aningen otippad:
fujiya & miyagi - ankel injuries


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback