tappa solen i backen
vissa människor tycks solen skina lite mer på. vissa lyser lite sådär extra mycket & lyfter lite från marken när de går. julia och linn är sådana människor. little marbles är utan tvekan den finaste popduon som finns. & vet ni va, om man promenerar på norrköpings gator så kan man möta dom lite överallt, och dom ler alltid. jämt! dom är så fina att jag ibland önskar att jag fick ta med mig dom hem.
It's time, smell the coffee
jag och grannen slåss om doften i trapphuset ikväll. han med sin cigarettrök och jag med min bulldoft.
jag bockar av hälsakursen i huvudet med två avklarade uppgifter utskrivna i handen och håller tummarna för att jag ska slippa komplettering. imorgon kan jag släppa den här kursen på riktigt.
jag ville mest att ni skulle se hur huslig jag kan vara ibland.
nu väntar fikavännerna bakom dörren.
idag har jag lyssnat på strawberry fair.
vad man känner, vem som räknas
så lätt att se rätt
idag dricker jag grönt te som ett tappert försök till att rensa kroppen från olika giftiga ämnen, som tex. alkohol. inte för att alkoholmängden har varit särklit hög den här helgen men det hör ändå söndagarna till på något sätt, att försöka rycka upp sig, fräscha till sig, för att göra sig redo för en ny vecka. grönt te är gott, det gör mig pigg och får mig att känna mig lite bättre på nåt konstigt sätt.
solen verkar lämna oss nu & jag tänker att jag borde passa på att tacka den för den senaste tiden. jag har fått parkhäng, grillhäng, solbränna & massa andra fina saker tackvare den. jag hoppas att vi ses snart igen.
så, jag förbereder mig för en ny vecka me två inlämningar på tisdag & sen är det bara B-uppsatsen som gäller. full fokus på den för första gången och det kommer att kännas läskigt, som att det är nu det verkligen gäller. och jag är lite rädd för hela den där skrivprocessen då jag inser att jag börjar tappa det lite, det där flytet med de akademiska orden. bloggandet är inge bra för mitt studentordförråd.
lyssna på electrelane - birds
when I feel blue in the night
idag trotsade jag datorbehovet & gick för att hänga med ida ute i solen istället. hon är brun hon (ni kan ju gissa vilken arm som är hennes på detdäringa kortet där uppe). flera timmar gick utan att vi läste en enda mening i alla dessa böcker vi släpat med oss. men det va schysst ändå och vi slappade, kollade på folket & skrev en lapp till en tjej som hette linnea som blev hur glad som helst över att vi tagit tillvara på hennes nyklar som vi hittade i gräset. & vi sa det, att sånt där borde man göra oftare, vara den där medmänniskan som sara skrev om igår.
och jag tänker i huvudet att jag har all anledning att vara glad idag. för det har varit så fint. det är såna här dagar som man tar med sig & sparar i bakfickan & som man tar fram för att få den där kicken man behöver. samtidigt så svävar nån slags nedstämdhet över mig ikväll. och kanske är det pga orden som jag saknar att höra. frågorna som du glömmer att ställa och hur jag känner någonstans att jag kanske inte orkar. jag kanske inte orkar mer. får man ge upp sådär utan att ha gett det en riktigt chans?
jag lyssnar på cat powers sea of love och går och lägger mig.
vi kanske skulle klara det älskling
jag har helt glömt bort att posta den här! annika norlin & anna järvinen framför robyn's with every heartbeat. den borde funnits på min blogg för flera månader sedan men jag hittade tillbaka till den först idag. så, här får ni, njuut. två fantastiska kvinnor.
förövrigt så är tydligen kvällens möte inställt. jag gick dit & ingen va där. konstigt. är det jag som har dålig koll eller är det mina medarbetare som glömt informera mig om något? well. det kanske är bra ändå att det inte blir ngt möte. då kan jag plugga hela kvällen ist. analysera mera. handledningen lyckades reda ut ett par oklarheter. så nu är det bara att köra på.
bara litelite bättre
for a second my mind started drifting
idag vaknade jag upp till ett vackert besked; broder daniel återförenas för att spela en hyllningskonsert för göthberg på way out west. det går nog inte att vakna upp på något bättre sätt. & den där sommaren börjar kännas mer & mer efterlängtad.
jag kör vidare denna dag med handledning och kvällens byrån mot diskriminering möte som mål. jag längtar ut. stirrar på dataskärmen och dokumentet med namnet analys av intervjuer & sen ut genom fönstret. det är flera dagar sedan det va moln på himlen och det känns nästan lite surrealistiskt att det kan va såhär fint väder så länge. och det känns orättvist att behöva sitta inne. jag läser fridas resedagboksinlägg & pustar ut, hon kommer hem igen. mamma ringer och berättar att det växer i trädgården, att även hon vill vara ute & ligga i landet & fixa. jag vill också ha ett blomsterland, eller iaf en balkong med en blomsterlåda. kanske borde man köpa en såndär kolonilott. eller kanske borde vi ringa på det där torpet vi såg en annons för. det vore nåt det. ligga i landet & rensa, bära vatten från brunnen & duscha under en stjärnklar himmel. visst vore det fint?
jag tror att det vore rätt fint.
imorgon tror jag att jag ska på the ladybug transistor. det blir dagens musiktips.
give me two wheels and an engine
'cause you only know where I've been
ja, ni kanske börjar se det nya obligatoriska i min blogg. en bild för varje dag. kanske inte nödvändigtvis en bild från just samma dag, men en bild som representerar någon slags genomgående tanke eller tema som dagen haft med sig. idag får ni se en bild på en trött emma som dricker kaffe i sitt fina kök. kaffe är alltid ett genomgående tema i mina dagar. jag försöker spinna vidare på lyckotankarna men någonstans tar stresskänslan över. jag bläddrar i almenackan och ser att om en månad (ungefär) ska jag va klar. och även om jag inte tvivlar på att jag kommer att klara det (för det vet jag att jag kommer göra, jag har som sagt mitt kaffe) så börjar jag fundera på hur bra det här egentligen kommer att bli. b-uppsatsen, 25 sidor är inte ett skit egentligen, om man jämför med en d-uppsats på 45 (den jämförelsen görs alltför ofta dessa dagar med fyrorna som bestämt vill hävda att vi har det lätt vi tvåor) men det känns tungt ändå. det ligger liksom & gnager hela tiden.
well. jag borde skrivit minst två sidor analys idag. men det har jag inte. istället har jag jagat tid hos en läkare utan större lycka, jag har tvättat & handlat & vart på cykeltur. det är svårt med alla måsten nu när det är så fint väder. spontaniteten tar över & det borde den faktiskt få göra.
att cykla är så underskattat. speciellt när det är fint väder. det är frihetskänsla så det skriker om det.
jag hittade ett citat för flera år sedan "frihet är att cykla i medvind & ha hemlängtan" det va sommaren när jag jobbade på byggekonomen med rabe. det var så talande då.
det är talande idag också (om jag bara tänker bort det jag borde göra)
idag lyssnar jag på iron & wine
idag är det sju år sedan jag såg håkan för första gången. ja, somliga tycker att det är skrattretande att jag håller koll på sånt där. men hey, jag bjuder på det.
did you give the world some love today baby?
jag summerar de senaste dagarna i mitt huvud och tänker lycka. jag tänker hur viktiga dom där små ögonblicken är. som igår när vi satt på taket med gitarren & emil sjöng så det pirrade i min mage. hur han tog i & sjöng one day our generation is gonna rule the population. hur jag tog i från tårna och sjöng ut över stan. och dom röda bokstäverna som en påminnelse, did you give the world some love today baby? och hur vackert det är att sitta uppe på en höjd och bara filosofera.
det är vackra dagar nu. det är sol och det känns i hela kroppen hur vi byter ut vinterkänslorna mot något annat, något som är lättare att bära. hur vi ler lite mer och hur vi saktar ner en aning. hur vi struntar i pluggångesten på söndagar och äter glass istället. hur vi inte längre väntar på att livet ska komma & svepa oss av fötterna. utan hur vi går ut och tar det i våra egna händer.
patience is just another word for getting old
jag har fortfarande inte vant mig vid att det är så ljust ute så långt in på kvällen. vi promenerade ut till willys igår och solen gick inte ner förrens lite efter halv nio. ja just det, willys. vi skulle storhandla. satte oss på mcdonalds innan för att få tillbaka krafterna efter promenaden. tiden flög förbi och plötsligt va klockan fem i nio. jag hann precis gripa tag i ett paket toapapper när lamporna i butiken släcktes. toapapper var iofs det mest nödvändiga så det va ju tur det ändå. tiden har en förmåga att gå alldeles för fort ibland. så vi promenerade hem igen. med toapappret i famnen. det va lite slitet när jag kom hem eftersom det fick agera fotboll på vägen. det är det där oväntade momentet i vardagen som ändå förgyller på nåt vis. att misslyckas med storhandligen blev veckans roligaste händelse. det kan låta en aning banalt kanske. men ja... vi lämnar det där.
idag fick jag köftbögen på posten. jag har lagat paj & kvällen är därmed spikad.
get cape. wear cape. fly.
det har vart schizoväder här idag. solregnsolhagelsolregn, hela dagen. ida kom tillbaka till stan idag efter att ha tillbringat helgen uppe i nån stuga på fjället (det sista ska läsas med norrländsk dialekt). vi skulle promenera, det regnade så vi åt sushi istället. sushi är bra.
det är en bra dag. vi har vädrat hjärtan. pratat asylpolitik. hämtat hemtentan (yeah! i did it!) och jag har nästan skrivit klart min uppsatts om asylsökandes och gömdas rätt till hälso-och sjukvård. wow.
nu ska jag iväg. hjälpa love med transkribering. jag är rätt snäll. vissa dagar. andra är jag en pain in the ass.
musik att kolla upp: the bird and the bee och eleni mandell. rätt bra faktiskt.
gråvita skyar, tandläkarväder
och nånstans där så blev jag
den jag är nu
r
norrköping är trasigt lite varstans och jag kommer på att det är det där jag tycker om.
det inte alltför perfekta. det lite trasiga och smutsiga. det ger karaktär.
den här dagen börjar gå över till kväll och jag har bara haft en fika på dagens schema. jag har sett fram emot den här lördagen hela veckan. jag ska sy & pyssla och kolla på film. ladda batterierna, som någon annan skulle uttryckt det, eller varva ner.
det slår mig såna här dagar hur jag ofta bara kör på. hur jag sällan stannar upp och faktiskt stannar. så idag så stannar jag här.
lyssna på det här www.sagomusik.com
jag har 13 leverfläckar på min rygg
I read somewhere...
how important it is in life not necessarily to be strong... but to feel strong.
(jag försöker hitta nya vägar nu.
istället för att gå runtomkring så går jag rakt på.
jag vet inte hur det fungerar riktigt än.)
jag har inte nämnt något om jenniferbesöket, men ni har säkert redan räknat ut att det va toppen. vi åkte till stockholm på fredagen för att shoppa. jennifer hade fått med sig fel bankomatkort (givetvis ska något gå fel när man är med palmen, det hör liksom till) men det lyckades ordna sig tillslut som tur var då min ekonomi inte tillåter lån. på fredagskvällen mötte vi upp forsberg på världensbar för att snacka goda minnen & nutid. lördagen började med systemet och sedan en runda på museum och butiker för att avrundas med en förfest och sedan utgång på glömskans. och på söndagen avnjöt vi en obligatorisk bakispizza & film. into the wild (se den! se den!). det var en trevlig helg. det va härligt att ha lite jennifertid. något som slog mig var hur nästintill läskigt det är hur man så lätt faller tillbaka i sina gamla roller. som tur är så gör det ju inte så mycket i det här fallet då vi båda trivs ganska bra med dem.
tillbaka till den här dagen. jag försöker fortfarande få fart på den här dagen/veckan. men jag är i något slags pausläge. det är svårt att komma igen efter så mycket ledighet. till höger & vänster om mig så börjar uppsatsångest krypa fram och det är svårt att motivera andra när man själv har svårt att finna sin egen motivation. det är två månader kvar nu. och jag är inte alls redo för sommar.
dagens låt: twiggy frostbite - messy star
and when the words come out
they don't sound anything like I imagined
jag tänkte skriva något om att befinna sig på bristningsgränsen.
jag använder min matlagning som en liknelse på hur det är just nu. jag tror jag fick storhetsvansinne idag när jag fick för mig att jag skulle laga två rätter på gång, potatissoppa och lasagne. det är väl egentligen bara ett ord som passar in för att förklara; kaos. och det är lite så det känns just nu. som att jag bollar med för mycket. och hinner inte riktigt lägga ner tid till något. istället bränner det vid, pyser över, ryker och smakar jävligt illa i käften.
det här är så jävla bra. first aid kit.
you die when you're young
jag har inte haft någon kontakt med nyhetsvärlden på hela helgen och det som möter mig på kultursidorna känns som en käftsmäll. anders göthberg har gått bort, broder daniels trogna gittarist. en tonårsidol. en nuvarande idol. en bortgången idol. jag vet inte. det är svårt att begripa.
and to my surprise my eyes were wide and already open
buenos dias
jag tänkte berätta lite om madrid. om gräddbakelsehusen, soporna på gatan, solskenet, uteserveringarna, shoppingen, människorna, pulsen och no ingles. men det får bli i en kortfattad form. madrid va härligt. jag va ledig, riktigt ledig & det kändes att det va längesen. det mest förvånande med madrid va spanjorernas bristande engelskakunskap(alt deras motvilja till det engelska språket). att beställa från menyn var en chansning i stort sett varje gång. cerveza var det enda som alltid blev rätt. spännande var också hur de upprepade det man sa på engelska på spanska för att sedan invänta en nick eller skakande på huvudet, problemet var ju bara att man inte visste va det va man instämde i. något annat som slog mig var hur mycket öppnare madrid verkade. hur de verkar ha kommit lite längre i synen på homosexualitet, det var iaf så jag upplevde det. men också det givna bakslaget när vi fann oss själva promenerandes på en flickgatan med tjejer i alla åldrar uppradade längst husen. och visst är inte madrid ensamma om prostitution. men när det är så tydligt, så uppenbart & så offentligt så gör det mig lite extra förbannad. då går det inte att låtsas längre, när man står där mitt upp i det, då är det så jävla verkligt & nära att jag vill gråta. men, det var en bra helg. det va härligt att få komma bort från vardagen, kul att spendera lite tid med familjen och skönt att känna solstrålar på huden.
nu är det snart dags för föreläsning, sen ska jag ha den där debatten som jag missade i och med madridresan (håll tummarna) sen ikväll kommer jennifer och då blir det nya äventyr.