idag vaknade jag upp till ett vackert besked; broder daniel återförenas för att spela en hyllningskonsert för göthberg på way out west. det går nog inte att vakna upp på något bättre sätt. & den där sommaren börjar kännas mer & mer efterlängtad.

jag kör vidare denna dag med handledning och kvällens byrån mot diskriminering möte som mål. jag längtar ut. stirrar på dataskärmen och dokumentet med namnet analys av intervjuer & sen ut genom fönstret. det är flera dagar sedan det va moln på himlen och det känns nästan lite surrealistiskt att det kan va såhär fint väder så länge. och det känns orättvist att behöva sitta inne. jag läser fridas resedagboksinlägg & pustar ut, hon kommer hem igen. mamma ringer och berättar att det växer i trädgården, att även hon vill vara ute & ligga i landet & fixa. jag vill också ha ett blomsterland, eller iaf en balkong med en blomsterlåda. kanske borde man köpa en såndär kolonilott. eller kanske borde vi ringa på det där torpet vi såg en annons för. det vore nåt det. ligga i landet & rensa, bära vatten från brunnen & duscha under en stjärnklar himmel. visst vore det fint?