idag trotsade jag datorbehovet & gick för att hänga med ida ute i solen istället. hon är brun hon (ni kan ju gissa vilken arm som är hennes på detdäringa kortet där uppe). flera timmar gick utan att vi läste en enda mening i alla dessa böcker vi släpat med oss. men det va schysst ändå och vi slappade, kollade på folket & skrev en lapp till en tjej som hette linnea som blev hur glad som helst över att vi tagit tillvara på hennes nyklar som vi hittade i gräset. & vi sa det, att sånt där borde man göra oftare, vara den där medmänniskan som sara skrev om igår.

och jag tänker i huvudet att jag har all anledning att vara glad idag. för det har varit så fint. det är såna här dagar som man tar med sig & sparar i bakfickan & som man tar fram för att få den där kicken man behöver. samtidigt så svävar nån slags nedstämdhet över mig ikväll. och kanske är det pga orden som jag saknar att höra. frågorna som du glömmer att ställa och hur jag känner någonstans att jag kanske inte orkar. jag kanske inte orkar mer. får man ge upp sådär utan att ha gett det en riktigt chans?

jag lyssnar på cat powers sea of love och går och lägger mig.