on my TV, walking my streets, making sounds

idag är det så mycket som jag vill skriva. 
det känns som att jag har medvind nu (samtidigt som jag har gått i motvind hela veckan). jag mår bra. jag trivs med så jäkla mycket just nu att det nästan känns löjligt. saker börjar falla på plats. mer frekventa samtal med mina vänner hemma i kombination med mina vänner (&robert) här gör att det känns annorlunda på ett annat sätt än förra året. & allt det nya roliga som jag hela tiden kommer på att jag vill göra. hur jävla bra det känns att se hur handlingar leder till något.

fältarbete 1 kursen är slut! & det känns å jäkla underbart. hade avslutande forum i fredags & jag gick därifrån & kände mig nöjd & stolt. det är en underbar känsla. detta firades med vin/stickning/idol kväll hos elina tillsammans med ida & sofia. en kväll som flög iväg för helt plötsligt va klockan halv 2 när jag trodde att den skulle vara ungefär 23. kanske är det som man brukar säga, tiden går fort när man har roligt. visst är det så!


idag har jag varit på arbetetsmuseum med Ida där det anordnandes rättvis handels forum. gick på en "grundkurs" i rättvis handel där det pratades om barnarbete, övertid, låga löner, alternativ handel och kaffe. det var spännande, även om det inte va så mycket nytt så va det intressant att få höra mer om rättvishandels visioner och historia. jag tycker att det är viktigt att tänka på vad man köper (vem som tillverkat det, under vilka förhållanden, transporten osv.) oavsett vad det är. men allra viktigast är nog kaffet. kaffe får man inte köpa utan att det är rättvismärkt. så är det bara.

jag kom på mig själv med att sitta där och tänka "men vad kan jag göra då?" och på något sätt börjat förlora hoppet om att världen någonsin ska förändras. men det gör den ju faktiskt, (men dock på olika sätt) och vi har alla en bidragande roll. jag minns när jag läste sociologi i Göteborg och vi alltid skulle utgå från Margret Archers analytiska dualism som i en mer kortfattad form innebär (men ändå med risk att låta väldigt invecklat) att i tid 1 så möter och föregår strukturella villkor en interaktion (strukturen skapar villkor för den kontext i vilken handlingarna utspelas.) mellan tid 2 och tid 3 sker den sociala interaktionen. här kan man välja att handla eller inte handla för att förändra eller att bevara strukturerna. mötet med strukturella villkor resulterar sedan i en elaboreringsprocess i tid 4. där reproduceras eller transformeras strukturen. elaborationen är alltså ett resultat av den tidigare fasens sociala interaktion. det viktiga i detta tycker jag dock ligger i att även om man i tid 3 inte väljer att göra något så reproducerar man ändå de redan befintliga strukturerna. att inte handla är alltså ändå ett handlande i sig!

jag tycker om sånahär dagar som leder till ökad medvetenhet. jag tycker om det & själv så tar jag ett steg i taget. ibland önskar jag att jag kunde engagera mig i allt. fast det kan man ju egentligen. alla kan ju göra något. att göra akitva och medvetna val, det är engagemang det med.


and I can walk with them, I love them, I need them

he said oh yes you can, just hold my hand, I think that that would help

denna dagen har känts som raka motsatsen till gårdagen. jag har hunnit med biblioteket, (ca 200 sidor - effektivitet på hög nivå) möte med k angående klubbidén & möte med asylgruppen. men dagen har som vanligt bara flugit iväg & även om jag har uträttat mycket så förstår jag inte vart tiden tar vägen. givetsvis inser jag att om jag steg upp några timmar tidigare så skulle jag hinna med ännu mer. men det tar emot där. min sömn är viktig. & då jag ännu inte lyckats lära mig att somna innan klockan ett så måste jag nog behålla mina sovmornar.

sometimes an on-off switch would sure come in handy


kanske är det dags att skriva någonting mer insiktsfullt här. jag borde utnyttja denna plats jag tar i cyberrymden och denna sida jag besitter som är till allmän beskådning och skriva något som faktiskt betyder eller ger någonting. uppmana folk till saker, att handla fair trade produkter, engagera sig i sakfrågor, eller börja källsortera.

istället skriver jag om hur jag njuter av min sista kopp av lakritste. hur jag måste hålla så hårt i de sista slantarna att jag inte ens kan unna mig ett nytt paket av denna underbara(beroendeframkallande) produkt. istället skriver jag om de tre nya underbara skivorna som landade i min brevlåda i morse och hur de får mig att smälta inombords. hur jag stressar och pressar mig själv med den kommande inlämningsuppgiften och hur jag aldrig lyckas känna att det räcker, att det är bra nog nu.

och medan jag skriver allt det där så kommer jag nog på mitt eget lilla vis fram till varför jag skriver om just de här sakerna och inte de andra. för på något sätt så verkar det som att det som kan tyckas vara det mer privata, vad jag gör på dagen, hur jag mår och vad jag känner, är det som är lättare att ventilera än källsortering och ställningstaganden. är inte det lite konstigt egentligen? när man inte vill skriva om politik, engagemang och källsortering för att det känns mer personligt än att återge varje detalj av sin dag eller helg. kanske är den största faktorn till undvikandet av sådan ämnen risken för mothugg.  

jag dricker lakritste! vad kan du tycka om det liksom?

och på något sätt så tycker jag att det är lite sorgligt hur jag använder denhär sidan. hur jag skriver om vardagen (visst kan den vara både vacker och hemsk & värd att belysa) och låtsas som att det är allt som finns där.

kanske är det snart dags att ta tillfället i akt och skriva något som verkligen betyder eller ger någonting.  men inte idag, och antagligen inte imorgon heller, om jag känner mig själv rätt.

(missförstå mig rätt, jag älskar bloggar som kan tyckas meningslösa, jag älskar att läsa om personers vardag & funderingar kring det som kan tyckas vara det mest enkla sakerna. det är mina egna gränser jag vill rucka på)

vissa dagar är bara ren lycka. känslan av att ha gjort något bra, knuffat på sina egna gränser som man så gärna vill bli av med, skrattat, haft solsken i nacken och höstlöv att hoppa i. vissa dagar börjar inte alltid så bra men jag tycker om dem ändå, för man alltid kan ändra på dem, om man bara vill och orkar. när man lyckas ändra på det, det är då det känns som bäst. den har dagen har lysande utsikter som det så vackert heter. snart ska jag ut och sparka omkring i höstlöven längs södra promenaden. och senare ikväll ska jag sätta mig på tåget mot Karlskrona och vid 22tiden kommer jag träffa frida, jennifer och kicki. det kan nästan inte bli bättre än så.

igår pratade jag med över 150 personer. jag skulle samla in namnunderskrifter till kampanjen diska diskriminering. jag lyckades med den stora bedriften att få in 100 namn! det är jag väldigt stolt över. och det va först efteråt när jag och ida satt vid bänken vid vattnet och pratade igenom dagen som det slog mig att jag faktiskt hade pratat med över 100 personer. det kändes lite märkligt faktiskt.

sen på kvällen hängde jag på sofia och sebastian till klubb republik. jens lekman spelade och det va fint. tjejen som var förband var bara 19 år och hon va helt magisk. jag har glömt hennes namn men jag måste leta upp henne på myspace och lyssna mer. spelningen va en del av min b-uppsats, min första fältobservation och jag måste säga att det va svårt att koncentrera sig. jag vet inte om jag fick ut så mycket av den men det var i alla fall en bra kväll.

nu ska jag packa. trevlig helg!