but if the world could remain within a frame
like a painting on a wall
then I think we'd see the beauty then
we'd stand staring in awe
jag är fri nu. eller nästan iaf. det är konstigt att ha tid helt plötsligt. att gå från nolltimmars fritid till en hel dag av fritid. då uppstår ett behov av att fylla den tiden också. det första jag gjorde igår när jag kom hem var att göra en att göra-lista. hur knasigt är inte det egentligen?
idag har jag fyllt dagen med sömn. vaknade upp gråtandes av en läskig dröm. sen gick jag och ida och simmade i utebassängen på simhallen. det va hur skönt som helst & ett lugn infann sig i hela kroppen. och det där lugnet har nog hängt kvar lite för väl hemma så somnade jag igen. och nu, nu är det dags för lite mer firande, parkhäng och sen utgång och lyssna på kleerup.
det är en fin tid nu.
then I think we'd see the beauty then
we'd stand staring in awe
jag är fri nu. eller nästan iaf. det är konstigt att ha tid helt plötsligt. att gå från nolltimmars fritid till en hel dag av fritid. då uppstår ett behov av att fylla den tiden också. det första jag gjorde igår när jag kom hem var att göra en att göra-lista. hur knasigt är inte det egentligen?
idag har jag fyllt dagen med sömn. vaknade upp gråtandes av en läskig dröm. sen gick jag och ida och simmade i utebassängen på simhallen. det va hur skönt som helst & ett lugn infann sig i hela kroppen. och det där lugnet har nog hängt kvar lite för väl hemma så somnade jag igen. och nu, nu är det dags för lite mer firande, parkhäng och sen utgång och lyssna på kleerup.
det är en fin tid nu.
and cross that finish line
snart är jag där. i mål. imorgon kl 09.00 samlas vi i kåkenhus för symposiet. jag är nervös. har spenderat hela dagen med att öva med gruppen inför presentationen. mina ben kommer att skaka. jag är inte så bra på det där med att tala inför folk, eller det är vad jag tycks intala mig själv i alla fall. egentligen så tror jag att jag skulle kunna va rätt bra på det, om det inte va för att jag alltid intalar mig att jag inte klarar av det. well. imorgon efter kl tre är det över. då är b-uppsatsen förbi. i stort sett iaf. det värsta på året är borta, eller det jag bävat för sen dag ett på den här utbildningen. antologin läggs till historien och mitt sommarlov närmar sig med stormsteg.
om du har halsen full av månader av slit
ta din packning över gränsen och kom hit
det är över nu. jag är så utmattad att jag knappt ens orkar skriva det här. den senaste månaden, men framförallt de senaste dagarna, har verkligen varit tuffa. men idag så börjar nedförsbacken. uppsatsen är inskickad. nu väntar bara onsdagens symposium & opponering. men nu mina vänner, nu tar jag helg. för det är jag gjort mig nåt så otroligt förtjänt av.
Its like a pencil with erasers at both ends
ja, det va det där med att knyta skorna. eller kanske snarare om hur det är mina ben som tar mig dit jag ska och ingen annans. jag börjar med att knyta skorna, det är säkrast så.
det är sista dagen för uppsatsen. jag gör upp en plan och har hittills skrivit ner lunch framför tvn kl 14, det är paus nummer ett. och sen promenad kl 18 för att friska upp huvudet. ja, det är nog dom pauserna jag får tillåta mig själv att ta idag. jag antar att det blir nattjobb också. det är det här med slutdiskussion & att "lyfta det" som liksom får mig att snubbla lite lätt. "att lyfta det", va fan innebär det egentligen?
jag lyssnar på El Perro del Mar och tänker att nu jävlar, nu fixar jag det här.
what shall we do if the baby turns blue?
jag längtar efter det där. solen mot ansiktet, en filt & huvudet mot en kudde. lata dagar. fina dagar.
det går sakta med säkert framåt. grupparbete från kl 10 till 17. det va nog rekord för att vara oss tror jag. ca 2 timmars diskussion om titeln till antologin. när förslaget "spegel spegel på väggen där, säg mig vem jag egentligen är?" kom upp så insåg jag att det skulle bli svårt. vi enades tillslut om något annat. min röst låg dock på "what shall we do if the baby turns blue?". men, man kan inte alltid få som man vill.
will the things we wrote today sound as good tomorrow?
det är konstigt det där med skrivkramp. hur hela jag blir stel & spänner hela kroppen så fort jag öppnar dokumentet till uppsatsen. egentligen så är det väl mest psykiskt, att jag går och intalar mig själv att jag inte kommer att fixa det får ju givetvis konsekvenser. och sara som skrev så fint till mig tidigare om hur man lyfter upp sig själv. och visst stämmer det. visst är det så att det i slutändan bara är jag som kan göra det. jag behöver egentligen inga käcka hejarop men ibland tänker jag att det ändå vore skönt. att någon tror på mig när jag inte gör det. men jag vet ju att det finns dom som gör det.
jag tänker mycket på det där med att inte tro på sig själv. hur det ställer till det. men jag tänker också att det kanske inte vore endast bra om jag verkligen gjorde det heller. sånt kan nog också sätta käppar i hjulet på nåt vis. kanske att man inte bryr sig om att göra den där sista kraftansträngningen. att man liksom nöjer sig i tanken om att det duger. jag tänker att i och med att jag är osäker så försöker jag ännu mer, lite till och att den där sista biten kanske är det som i slutändan gör det lilla extra. men visst är det jobbigt när man befinner sig mitt i det. när det är helt stillastående och man inte ser ett slut. det är väl kanske då man får just skrivkramp. och det är då man behöver ventilera. som nu.
behöver ni mer musik? kolla in noah and the whale
jennifer ringde idag. det va en månad sen sist. jag tänker på sommaren. på tidigare somrar, på äventyr. och jag undrar hur det kommer att bli i år.
shakes me makes me lighter
jag är less nu. jag har haft handledning och den kändes inte direkt peppande. även om hon tyckte att allt va bra. jag har problem med det där tror jag, att tro på mig själv.
lyssnar på newton faulkners version av josés teardrop
(en gnagande tanke i huvudet:
att det aldrig tycks vara nån som finns där
och lyfter upp mig.)
Oh, can't anybody see, we've got a war to fight
jag vet, mina paintskills ääger.
bilden ovan får symbolisera min vardag nu några dagar framöver. med ett tydligt mål uppställt, jag är på väg, närmar mig men har ändå en bra bit kvar på vägen. och visst börjar vi närma oss nu. deadline. det är ett skrämmande ord. imorgon har jag handledning och jag hoppas på frasen "bra! nu behöver du bara finslipa lite". det skulle va så skönt. men jag vet själv att det inte kommer vara så den lyder.
jag lyssnar på portishead idag.
in the blue TV screen light
jag andas in det sista utav den här fredagen. jag har slappnat av lite. vilat upp mig efter nonstop pluggande. spenderar kvällen ensam för första gången på länge. det slår mig att det har varit mycket den här våren. mycket bra.
put me back together
idag får ni ingen bild. jag sitter & skriver på min analys i ett grupprum på skolan. det enda jag glädjs över just nu är att sarah russell har lagt upp nya låtar på myspace. så gör mig en tjänst, kolla in dem, och glädjs med mig.
mitt liv börjar igen den 23e maj.
got a pocketful of sunshine
det har varit fina dagar det senaste. har haft elin & magdalena på besök under den mest perfekta tid här i norrköping. när solen kommer fram visar sig den här staden från sin allra bästa sida. det har varit parkhäng, sol, vin, grillning, kortspel & en väldans massa glada miner. det har faktiskt varit helt perfekt.
men jag kliver ur helgen & in i den här nya veckan med tunga steg. jag är febrig & stressad men kanske framförallt trött. trött på att inte orka & att inte ha lust. trött på att motivationen liksom gått och gömt sig någon annanstans. men, det gäller väl att bita ihop & kämpa. det är bara två veckor kvar nu. det måste gå, det kommer att gå.
här kommer pippi långstrump
tjollahoptjollahejtjollahoppsansa!
avfärgning 2008. no coments.
or is he more into young girls with dyed black hair?
igår va vi ute & fotograferade staden. norrköping är vackert & har många olika vinklar att visa upp sig ur. där vattenfallet annars brukar dåna ner vid bomullsfabriken pågår någon slags ombyggnad & vattnet är avstängt & borttappat så där klättrade vi ner. det blev ett litet äventyr & jag fick testa mina klättringskills, och de va faktiskt inte så pjåkiga ändå.
idag har jag rensat min garderob. jag inser hur mycket saker jag har samlat på mig och hur mycket värde jag lägger i en del saker. jag kom på mig själv med att hålla i en tröja jag inte använt på två år & tänka på just den där kvällen då jag faktiskt använde den, och av just den anledningen så kunde jag inte lägga undan den. tur att ida va där & tog sakerna ur händerna på mig. och det blir roligare att rensa ur när någon annan är där & plockar upp & tycker att sakerna man lägger undan är fina och vill ta med sig dom hem.
jag gör det mesta för att slippa plugga denna veckan. som idag, rensa garderoben, städa och nu, nu gör jag en avfärgning. det är hur spännande som helst & kan sluta precis hur som helst. antagligen så blir jag väl orange, men då får jag väl leva med det ett tag. jag återkommer med resultatet.
you with your hat, me with my boots
I cant be me when I'm infront of you
I just can't be myself when I see you
because you're very cute tonight
idag hoppas jag att ni klickar på playknappen & lyssnar (&tittar) på soko - dandy cowboys.
ibland önskar jag att jag också hade en affär att springa omkring i & en kille med lockigt hår & gitarr att spela tillsammans med & en sopkvast att sjunga i. & att jag också kunde komma på sånadär roliga texter & kunde sjunga sådär & bryta lite på franska & bara va sådär jävla fantastisk.
these canals, it seems, they all go in circles
10 av dagens tankar:
1. söndagar & kings of convenience hör ihop. som handen i handsken liksom... (ett uttryck som får mig osökt att tänka på hand in glove som är en fantastiskt bra the smiths låt).
2. jag vill bli ljus (blond) igen. och projektet är påbörjat. jag är randig, typ.
3. min farmor är antagligen den finaste man kan ha. idag ringde hon & frågade vem jag va, emma svarade jag, då frågar hon & vem är jag då? med den där luriga rösten. jag skrattar alltid när jag pratar med henne. det är fint.
4. vart ska elin & magdalena sova när de kommer nästa helg?
5. hur mår frida? hur har hon haft det & när ska hon ringa?
6. när började jag få så dålig koll på allt som händer hemma i herrljunga?
7. när ska jag åka hem i sommar?
8. hur ska jag hinna klart med uppsatsen?
9. när ska love bli pigg&glad igen?
10. vem fan kom på programidén till saningens ögonblick på kanal 5?
left the refrigerator door half open
det är fredag idag. jag sitter här med en tekanna, sju böcker, fyra öppna dokument på datorn och en hög av utskrivna intervjuer och annat framför mig. jag har förflyttat mig till köksbordet i tron om att det ska flyta på lite bättre här (istället fotograferar jag mitt kylskåp & bloggar). jag gör det mesta för att undvika pluggandet när jag känner mig stressad. idag har jag tex. planterat om blommor, hängt upp tavlor i köket & sorterat papper. det är konstigt för det känns som att det värker i hela kroppen när jag ska skriva ner något på analysen. skrivkramp? är det så det känns då kanske.
det är dax att handla. kylen är nästan tom. sanningen är att det oftast ser ut såhär i mitt kylskåp, även om jag har handlat eller ej. det här är liksom mina basprodukter (melonen & cream fraichen är dock ett stort undantag). det är kanske inte så konstigt att jag är seg&slö. eller? jag har aldrig riktigt greppat den där mat&hälsagrejen tillfullo. jag brukar mest köra på känn. men nu känner jag att två veckor med enbart pasta&pesto till lunch kanske inte är så värst smart ändå.
så handlingen idag, vad är det viktigaste? vad bör alla ha i sitt kylskåp?
förresten, syrenerna utanför mitt fönster har börjat blomma.