ingen tog mig riktigt över, nej
men jag går inte isär
när jag går med dig.

idag är en sån dag då vi kramar om varandra, klappar varandra på axeln och önskar glad påsk, med trötthet men också med en gnutta lättnad, i blicken. folk börjar dra sig hemåt till sina familjer. vi pratar om det icke-existerande påsklovet och hur vi behöver ta ledigt. hur röda dagar är röda för vissa, men inte för andra -inte för oss.

och det är solsken ute och det känns bra i själen, det värmer lite extra såna här dagar då man börjar se ett slut på allt det jobbiga, även om vi hela tiden skjuter mållinjen framför oss. jag tänker att det är en fin tid det här också. att det är denna tid som jag kommer att titta på kort från om några år och tänka tillbaka på. och jag tänker på allt det fina som ligger framför oss. på resten av våren. även om den kommer att bli tung så kommer det att bli bra. jag kan se mig själv stå där efter symposiet med ett glas i handen & skåla & tänka fan, jag klarade det ändå. och det känns bra.