som så många gånger förr sitter jag & brottas med mina tankar angående att vara tjej, eller ja... kvinna. gårdagens internationella kvinnodag gav mig nya funderingar som inte riktigt nått mig tidigare. maria sveland som skrivit boken bitterfittan va på arbetets museum och pratade och det slog mig igen hur långt vi faktikst har kvar och min rätt att faktiskt vara just bitter. det är inte så konstigt egentligen.

utdrag ur bitterfittan:

vad är förbannad struktur och vad är privat ångest? hur stor anledning har jag egentligen att vara bitterfitta? ganska stor om jag ska tro mig själv. min erfarenhet säger mig det. jag har till och med en lista med konspiratoriska fakta som jag läser ibland för att påminna mig. en storts bitterfitta-statestik som bygger på små notiser och artiklar jag läst och upprörts över genom åren.

1. en rapport från socialstyrelsen visar att när kvinnor bli sjuka är risken att äktenskapet spricker mycket större än när männen  blir sjuka. kvinnor som får livmodercancer råkade dubbelt så ofta ut för skilsmässa jämfört med friska kvinnor. för män med prostatacancer däremot, var förhållandet det omvända. de löpte mindre risk än friska män att gå igenom en skilsmässa.
2. det är fler kvinnor än män som donerar sina organ, men det är fler män än kvinnor som tar emot organen. detta faktum var så nedslående att en forskare o socialmedicin ska undersöka om det handlar om samma slags könsdiskriminering som gör att män oftare får dyrare medicin än kvinnor.
3. en sociologisk undersökning visade att gifta kvinnor lider av större psykisk ohälsa än ogifta kvinnor. men för männen var det tvärtom: den psykiska ohälsan var störst bland de ogifta männen medan de som var gifta mådde finfint. äktenskapet gynnar män och missgynnar kvinnor.
4. all orättvisa. misshandel, prostitution, lönediskriminering. så omfattande att det går att likna vid en global apartheid. '

listan är oändlig och det är det som gör det svårt att inte bli bitterfitta. även om jag önskade att jag slapp. och jag tänker mycket på det här: hur ska jag kunna sluta vara bitterfitta när världens patriarkat är så överjävligt allenarådande ner i minsta beståndsdel.

och jag är så trött på den här repliken: det borde finnas en dag för män också, internationella mansdagen. varför då? annars blir det ju inte jämställt. in my aaass!