nu är jag tillbaka i norrköping. påsken va inte så påtaglig den här helgen. jag åt iofs några ägg och mamma hade ju givetvis fixat lite påskgodis men snön som låg på marken fick det mer att kännas som jul. jag kom på mig själv med att kolla efter julgransbelysningar under bilresan ner.

det är spännande att komma hem. ett litet pirr i magen som sedan försvinner efter några minuter för att sedan vara ett minne blott. pappa frågar alltid hur känns det att vara hemma nu då? och jag tänker att det känns som hemma fast ändå inte. det känns som allt på samma gång.

det som är mest slående är hur olika liv vi lever. vilka olika tankar vi tänker, vilka olika perspektiv vi har. och ibland undrar jag hur vi kunde leva tillsammans så & hur vi alla är vänner trots att vi är så olika och jag tänker att det är det som är det fina. att olikheterna aldrig har begränsat oss utan snarare tvärtom och att det är så det ska vara. det är så det borde vara.

det har varit en bra helg och jag har hunnit med en hel del trots tidsbristen & stresstankarna. bilresan ner va nog bland det bästa, att få höra kusinen berätta om sitt äventyr i afrika i en uncut version. och fest tillsammans med grabbarna & k på lördagskvällen samt släktkalas på söndagen. hemma är nog hemma trots allt. även om det börjar bli allt mer flytande.

det är skönt att komma hit igen, till min lägenhet. att göra saker i mitt eget tempo. att få slappna av igen och känna att det är jag som styr. nu står potatissoppan på spisen & snart får jag besök. det blir inga lata dagar i veckan för redan på torsdag bär det iväg igen. och innan dess ska en hemtenta lämnas in & en debatt planeras.

hunger my driver, I go where I must