det börjar kännas konstigt nu. om 2 veckor befinner jag mig i warszawa. nästa torsdag är terminen & första året slut. i onsdags var jag & ida på teater och satt efteråt och diskuterade hur knasigt fort det här året har gått och hur mycket vi faktiskt har gjort under denna tiden. föreläsningar vi varit på, teater, fester, konserter, syjuntor och äventyr. under detta året har jag sett så mycket nytt, varit med om så mycket, träffat så många nya människor. allt under ett år.. och nu är det snart över. det är nästan lite separationsångest. hem till herrljunga över sommaren & lämna allt detta & alla här i 2 månader. sätta det här livet på paus på något sätt.

everything that's been has passed, the answer's in the looking glass, there's four and twenty million doors on life's endless corridor. say it loud and sing it proud today:  we'll dance if they wanna dance, please brother take a chance
you know they're gonna go, which way they wanna go, all we know is that we don't know how it's gonna be.
please brother let it be, life on the other hand won't make you understand we're all part of the masterplan