och även om du föll, reste du dig upp igen


vissa dagar är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till det som hänt och allt det som finns runt omkring en. det är som att vissa saker alltid ska vara ogreppbara för då vilar det någon slags magi över det. som igår, det var som att någon strödde glitter över kvällen och när jag tänker tillbaka på det så är det ogreppbart (svårt att förstå) och av just den anledningen så blir det också lite magiskt. och även om det på något sätt kändes som att jag va 17 eller 18 år igen och att det va precis som det va på den tiden så kändes det som att jag såg allt ur ett helt annat perspektiv. magiskt men tragiskt med mer betoning på magiskt och en mer lättsam betoning på tragiskt. insikten om att bra vänner är sådana som alltid finns kvar och att det finns så många av den sorten här.


I´ve found im scared to know im always on your mind

well even the best fall down sometimes 

vi börjar närma oss augusti och mitt huvud snurrar allt fortare. det är alldeles för mycket nu, alldeles för mycket antecknat på ?att göra listan? jag skrivit i mitt huvud. det är konstigt det där hur jag reagerar på stress, istället för att försöka få rätsida på det och försöka bocka av de saker jag vill göra så blir jag lam. stänger in mig eller söker mig till det trygga, det där som jag vet finns runt hörnet och som jag inte behöver anstränga mig för att ordna. till dem som jag bara kan ringa och säga hej, vad gör du? Okej men vi ses om 10 min då. jag väljer alltid det enkla. ibland slår det mig hur mycket jag går miste om.

 

dagens uppdrag innan jag börjar jobba är att en gång för alla välja ut de kort från tågluffningen jag ska framkalla. snart är iaf det avklarat och då återstår bara alla de andra kort som jag tagit under det senaste året. det är detta som är nackdelen med digital kamera.


it´s a samll crime, and i´ve got no excuse


ett sommarlov som inte riktigt känns som ett sommarlov. jag vet inte om det beror på vädret eller omständigheterna runt omkring. jobbet tar mer tid och kraft än jag kanminnas att det gjorde föregående sommar. ibland känns det som att min kropp inte riktigt har återhämtat sig från tågluffningen och i tankarna är jag fortfarande kvar där, hela tiden på väg någon annastans. det passade mig bra, för jag blir så fruktansvärt rastlös över att stå stilla. frustrerad över att allt inte bara kan kännas rätt och bra. vad är det jag längtar efter egentligen?




"..."Among free men," said Abraham Lincoln, "there can be no successful appeal from the ballot to the bullet; and those who take such appeal are sure to lose their cause and pay the costs."

Yet we seemingly tolerate a rising level of violence that ignores our common humanity and our claims to civilization alike. We calmly accept newspaper reports of civilian slaughter in far-off lands. We glorify killing on movie and television screens and call it entertainment. We make it easy for men of all shades of sanity to acquire whatever weapons and ammunition they desire.


...Some look for scapegoats, others look for conspiracies, but this much is clear: violence breeds violence, repression brings retaliation, and only a cleansing of our whole society can remove this sickness from our soul.

For there is another kind of violence, slower but just as deadly destructive as the shot or the bomb in the night. This is the violence of institutions; indifference and inaction and slow decay. This is the violence that afflicts the poor, that poisons relations between men because their skin has different colors. This is the slow destruction of a child by hunger, and schools without books and homes without heat in the winter.


This is the breaking of a man's spirit by denying him the chance to stand as a father and as a man among other men. And this too afflicts us all..."


backpacking...

då va man tillbaka i herrljunga igen efter 3 veckors tågluffande i östeuropa. det har varit 3 helt fantastiska veckor och man har varit med om så mycket under så kort tid att alla minnen nästan klumpar ihop sig o det blir svårt att veta vad som hände när & var. jag antar att det är lika bra att börja från början.  

vi tog tåget från göteborg kl 06:35 på måndag morgon, färjan från danmark till tyskland och väl framme i
berlin bytte vi till nattåget mot warszawa. Det märktes verkligen att detta var vår första resa då vi va hur nojiga som helst över huruvida vår packning skulle va kvar när vi vaknade upp. Detta resulterade i att det inte blev mycket sömn. De återkommande passkontrollerna och fransmannens (som vi delade kupé med) eviga springande ut & in bidrog givetvis också till bristen på sömn.  

Väl framme i warszawa (ca halv sju på morgonen) spenderade vi ca 2 timmar med att leta efter någonstans att äta frukost samt hostel att bo på. Warszawa kändes som lite av en besvikelse i början då denna grådaskiga stad inte såg ut att ha allt för mycket att erbjuda. Efter att ha hittat ett hostel tog vi riktning mot gamla staden som visade sig vara en väldigt vacker plats med hus utsmyckade i guld & olika färger och mönster. Där spenderade vi den dagen för att sedan bege oss tillbaka till vårt rengbågsfärgade rum för några timmars välförtjänad sömn.  

morgonen efter tog vi tåget till krakow och blev uppraggade redan på stationen av en kvinna som ville hyra ut en lägenhet till oss. Vi hängde på och det visade sig vara värsta fräscha våningen med sovloft, badkar, kyl & allt som man kan önska sig (nästan iaf). Efter att ha pustat ut någon timme så gick vi ut för att se oss runt i staden. Som i alla andra städer så va det den gamla staden som lockade mest.  Jag hade förväntat mig ganska mycket av krakow och i efterhand så kan jag nog säga att det va lite av en besvikelse. Även om det var väldigt fint så fanns det inget direkt unikt med staden. I spöregnet gav vi oss iväg för att leta rätt på en gamla judisk stadsdel där Schindlers list har spelats in.  

dagen efter tog vi bussen till Auschwitz för en guidad tur på koncentrationslägrena. Det var en märklig upplevelse att befinna sig där. Att gå in under porten med texten ?Arbeit macht frei? och gå omkring på samma små gator där så många människor har dött. Det var svårt att greppa att allt det man läst om i så många år hade skett just där och att man nu själv befann sig på samma plats. Det va med stor obehagskänsla som jag lyssnade till guiden när vi gick igenom alla olika platser. Gaskammare, sovsalar, korridorer med foton på vettskrämda människor med nyavrakat hår och tårar i ögonen från alla som en gång tvingats leva där (om man nu kan kalla det liv). Inglasade rum med tusentals skor, resväskor, hår och hushållsredskap tillhörande samma människor. Sedan tog bussen oss vidare till Auschwitz II eller Birkenau som det även kallas, förintelselägret. Där möttes man av stora fält där man såg rester av de tusentals baracker som en gång stått där och de 10 tal som fortfarande stod kvar.
senare samma kväll tog vi nattåget till budapest. Där spenderade vi två dagar. Första dagen tillbringade vi med att försöka få ett grepp om denna märkliga stad som inte tycktes ha något direkt centrum. Vi hade förväntat oss en stad med ett bra nattliv med blev rätt besvikna när vi insåg att det fanns ca 2 uteställen i hela staden. Andra dagen tog vi tunnelbanan ut till hjältarnas torg för att gå vidare mot Szécseny badet. Där spenderade vi några timmar i solen och tog det lugnt. Sen åkte vi vidare mot margaretaön som ligger i donaufloden mittemellan Buda och pest. Där hyrde vi cyklar och tog en tur runt ön och kollade in gamla ruiner från kloster som funnits där på 1200-talet.  (min & karolinas snygga omkörning)
tidigt nästa morgon tog vi tåget till Zagreb  för att sedan åka vidare mot Sarajevo. Ännu ett nattåg fullt med rökare & återkommande pass&biljettkontroller. Denna gången blev det iaf några timmars sömn. Framme i sarajevo vid halv sex på morgonen och då va det dags att leta hostel. Jag tror att vi vandrade runt i ca 2-3 timmar utan någon större lycka. När vi väl kom fram till centrum (tror iaf att det va centrum) så hittade vi ett hostel som kunde ge oss ett rum. Detta rum låg dessvärre en bit (& en gigantisk uppförsbacke!) bort. När vi väl kom fram kunde jag knappt tro mina ögon. Huset vi skulle bo i liknade ett skjul med plåttak och hål i väggen! Men det gick bra det med. Efter lite tid hade man hunnit vänja sig vid tanken på att man skulle bo där och när man är så trött så orkar man dessutom inte ha några högre krav. Efter detta gick vi ner till gamla staden för att äta & för att senare möta upp Irma, en tjej från herrljunga som va i sarajevo för att hälsa på sin släkt. Hon visade oss runt i staden och tog oss till lite olika ställen.I efterhand så känns det som att sarajevo var den mest spännande staden vi besökt. Det blev en sån stor kontrast mot de andra europeiska städer vi besökte, då alla dessa såg i stort sett likadana ut så stack sarajevos gamla stad ut med sin mer turkiska stil.

Dagen efter tog vi bussen till mostar, en stad i södra bosnien. En mycket vacker stad som vi dessvärre inte hann se så mycket av då vi skulle hinna med bussen vidare till dubrovnik i kroatien.

Väl i dubrovnik kl 9 på kvällen var det än en gång dags att leta hostel. Vi lyckades hitta ett vid klockan elva ungefär och där spenderade vi natten för att dagen efter bege oss till dubrovniks gamla stad där vi äntligen fick ta oss ett välförtjänat dopp! Senare på dagen tog vi bussen vidare till split När vi anlände där blev vi uppraggade av en kvinna och hennes syster som ville att vi skulle bo hos dem. Vi hängde på och det visade sig vara hur bra som helst. Kändes dock lite dumt när vi fick reda på att den ena kvinnan och hennes mamma bodde där & delade bäddsoffa i deras vardagsrum. Men de tjänade trots allt en rejäl slant på oss. Där stannade vi i fyra nätter och solade och badade. det var ett välförtjänat stopp. Kändes bra att äntligen få ta det lite lugnt. Sista dagen tog vi färjan till ön Brac och staden Bol och antagligen kroatiens vackraste strand "den gyllene udden". Det är helt klart den vackraste strand & det vackraste vattnet jag någonsin sett.  
morgonen efter tog vi återigen tåget till Zagreb för att senare åka vidare till Prag Detta var den första gång då tågresan inte gick som vi planerat. Vi trodde att det skulle gå ett nattåg men det gjorde det inte så vi fick byta mitt i natten & kom fram till prag redan klockan halv fyra på morgonen. Utan en enda timmes sömn började vi ringa runt till olika hostels för att se om vi kunde checka in någonstans. Som vanligt blev det några timmars promenad... Vi blev rätt chockade över den kyla som mötte oss i prag. Vi hade vant oss vid ca 36 graders värme och sol och möttes i prag av kanske 10 grader & regn och blåst. Framme vid vårt hostel vid åtta tiden och bums i säng. Vaknade upp vid klockan två och begav oss iväg för att kolla in staden. Det blev inte alltför mycket vettigt gjort den dagen. Nästa dag var det dags för att avklara sevärdheterna. På kvällen skulle vi äntligen få gå ut på nattklubb! Kvällen slutade med efterfest tillsammans med 15 svenskar och vi ramlade inte i säng förens klockan halv åtta på morgonen. Dagen efter tog jag och karolina tåget till Kutna hora (ca 1 timme från prag) för att kolla in en konstig kyrka so vi läst om. Kyrkan va från 1200-talet och utsmyckade i människoben.  Ca 40 000 människor tros vara smalade i den kyrkan. Det va rätt vidrigt när man verkligen tänkte på att det va riktiga människor som hängde överallt.



nästa morgon var det dags att bege sig hemåt. Tåg till berlin för att sedan ta nattåget till malmö och sedan vidare mot göteborg och herrljunga.

Hur ska man sammanfatta denna resa egentligen? det har verkligen varit påfrestande, jag undrar hur många timmars sömn vi egentligen har fått under dessa 3 veckor.. samtidigt har det varit hur roligt som helst. Vi har sett så mycket, varit med om så mycket på så kort tid och jag skulle nog inte göra något annorlunda (förutom kanske att stanna längre i bosnien). det är svårt att ens plocka ut det bästa ur resan.. kanske var det cykelturen på margaretaön.. eller kanske badet på brac.. eller utgången i prag. allt hänger samman så tätt & när man är så trött som vi va efter kanske 1 timmes sömn på nattågen så blir det mesta roligt, eller förbannat jävla jobbigt just då men ett fruktansvärt roligt minne dagen efter.