och även om du föll, reste du dig upp igen
vissa dagar är det svårt att veta hur man ska förhålla sig till det som hänt och allt det som finns runt omkring en. det är som att vissa saker alltid ska vara ogreppbara för då vilar det någon slags magi över det. som igår, det var som att någon strödde glitter över kvällen och när jag tänker tillbaka på det så är det ogreppbart (svårt att förstå) och av just den anledningen så blir det också lite magiskt. och även om det på något sätt kändes som att jag va 17 eller 18 år igen och att det va precis som det va på den tiden så kändes det som att jag såg allt ur ett helt annat perspektiv. magiskt men tragiskt med mer betoning på magiskt och en mer lättsam betoning på tragiskt. insikten om att bra vänner är sådana som alltid finns kvar och att det finns så många av den sorten här.
I´ve found im scared to know im always on your mind
vi börjar närma oss augusti och mitt huvud snurrar allt fortare. det är alldeles för mycket nu, alldeles för mycket antecknat på ?att göra listan? jag skrivit i mitt huvud. det är konstigt det där hur jag reagerar på stress, istället för att försöka få rätsida på det och försöka bocka av de saker jag vill göra så blir jag lam. stänger in mig eller söker mig till det trygga, det där som jag vet finns runt hörnet och som jag inte behöver anstränga mig för att ordna. till dem som jag bara kan ringa och säga hej, vad gör du? Okej men vi ses om 10 min då. jag väljer alltid det enkla. ibland slår det mig hur mycket jag går miste om.
dagens uppdrag innan jag börjar jobba är att en gång för alla välja ut de kort från tågluffningen jag ska framkalla. snart är iaf det avklarat och då återstår bara alla de andra kort som jag tagit under det senaste året. det är detta som är nackdelen med digital kamera.
it´s a samll crime, and i´ve got no excuse
ett sommarlov som inte riktigt känns som ett sommarlov. jag vet inte om det beror på vädret eller omständigheterna runt omkring. jobbet tar mer tid och kraft än jag kanminnas att det gjorde föregående sommar. ibland känns det som att min kropp inte riktigt har återhämtat sig från tågluffningen och i tankarna är jag fortfarande kvar där, hela tiden på väg någon annastans. det passade mig bra, för jag blir så fruktansvärt rastlös över att stå stilla. frustrerad över att allt inte bara kan kännas rätt och bra. vad är det jag längtar efter egentligen?
"..."Among free men," said Abraham Lincoln, "there can be no successful appeal from the ballot to the bullet; and those who take such appeal are sure to lose their cause and pay the costs."
Yet we seemingly tolerate a rising level of violence that ignores our common humanity and our claims to civilization alike. We calmly accept newspaper reports of civilian slaughter in far-off lands. We glorify killing on movie and television screens and call it entertainment. We make it easy for men of all shades of sanity to acquire whatever weapons and ammunition they desire.
...Some look for scapegoats, others look for conspiracies, but this much is clear: violence breeds violence, repression brings retaliation, and only a cleansing of our whole society can remove this sickness from our soul.
For there is another kind of violence, slower but just as deadly destructive as the shot or the bomb in the night. This is the violence of institutions; indifference and inaction and slow decay. This is the violence that afflicts the poor, that poisons relations between men because their skin has different colors. This is the slow destruction of a child by hunger, and schools without books and homes without heat in the winter.
This is the breaking of a man's spirit by denying him the chance to stand as a father and as a man among other men. And this too afflicts us all..."
backpacking...
vi tog tåget från göteborg kl 06:35 på måndag morgon, färjan från danmark till tyskland och väl framme i


Väl framme i warszawa (ca halv sju på morgonen) spenderade vi ca 2 timmar med att leta efter någonstans att äta frukost samt hostel att bo på. Warszawa kändes som lite av en besvikelse i början då denna grådaskiga stad inte såg ut att ha allt för mycket att erbjuda. Efter att ha hittat ett hostel tog vi riktning mot gamla staden som visade sig vara en väldigt vacker plats med hus utsmyckade i guld & olika färger och mönster.

morgonen efter tog vi tåget till krakow och blev uppraggade redan på stationen av en kvinna som ville hyra ut en lägenhet till oss. Vi hängde på och det visade sig vara värsta fräscha våningen med sovloft, badkar, kyl & allt som man kan önska sig (nästan iaf). Efter att ha pustat ut någon timme så gick vi ut för att se oss runt i staden. Som i alla andra städer så va det den gamla staden som lockade mest.


dagen efter tog vi bussen till Auschwitz

senare samma kväll tog vi nattåget till budapest.


tidigt nästa morgon tog vi tåget till Zagreb




Dagen efter tog vi bussen


Väl i dubrovnik kl 9 på kvällen var det än en gång dags att leta hostel. Vi lyckades hitta ett vid klockan elva ungefär och där spenderade vi natten för att dagen efter bege oss till dubrovniks gamla stad där vi äntligen fick ta oss ett välförtjänat dopp! Senare på dagen tog vi bussen vidare till split.

morgonen efter tog vi återigen tåget till Zagreb för att senare åka vidare till Prag.




nästa morgon var det dags att bege sig hemåt. Tåg till berlin för att sedan ta nattåget till malmö och sedan vidare mot göteborg och herrljunga.
Hur ska man sammanfatta denna resa egentligen? det har verkligen varit påfrestande, jag undrar hur många timmars sömn vi egentligen har fått under dessa 3 veckor.. samtidigt har det varit hur roligt som helst. Vi har sett så mycket, varit med om så mycket på så kort tid och jag skulle nog inte göra något annorlunda (förutom kanske att stanna längre i bosnien). det är svårt att ens plocka ut det bästa ur resan.. kanske var det cykelturen på margaretaön.. eller kanske badet på brac.. eller utgången i prag. allt hänger samman så tätt & när man är så trött som vi va efter kanske 1 timmes sömn på nattågen så blir det mesta roligt, eller förbannat jävla jobbigt just då men ett fruktansvärt roligt minne dagen efter.