vad säger man till någon som tror sig ha ett hål i hjärtat?
hur kramar man om någon som håller på att gå sönder?

om jag fick styra över världen/livet/tiden just nu så skulle jag flytta dig till ett annat land eller bara en annan stad (någon annanstans än  h ä r) och se till att du fick tummen ur & vågade satsa för att försörja dig på det du älskar att göra. jag skulle se till att du höll någon i handen & att du log & skrattade & älskade livet. men jag får inte bestämma. det har jag aldrig fått. jag vill bara att du ska veta att om jag kunde, om jag fick , så skulle det se ut på det sättet. för det spelar ingen roll vad som har hänt, vad vi sagt, vad vi gjort mot varandra eller hur det har känts. hur skulle jag kunna önska dig något annat än det du är värd? jag önskar att du visste, att du kunde inse hur mycket du är värd.

en utav de värsta känslorna jag vet är känslan av maktlöshet. jag känner mig ofta maktlös inför sånt som händer runtomkring  mig men det är så nära nu. så nära inpå. man blir så liten när någon man bryr sig om går sönder (vad säger man? hur tröstar man?) när sånt här händer blir jag först ledsen & sen kommer ilskan. och ilskan tar nästan över allt annat. vill spöa skiten ur den som orsakat tårarna. kanske inte med slag i form av knytnävar men ändå, nästan.

fredag kväll (egentligen lördag morgon nu). sentimental (hur kom vi hit?). förbannad (vill knäcka hennes näsben nästan för allt hon gjort) & livrädd (is this it?)