9 mars 2002. överlevnadshandbok.
lita aldrig på någon fullt ut
berätta aldrig för mycket
låt aldrig någon lära känna dig på djupet
släpp aldrig någon riktigt nära
bli aldrig kär

9 mars 2003. allting är motvind & hagel.
ja, precis så känns det. regn & slask, grått & dimma, vind & snö, is & grusiga vägar. men jag vet inte om jag hade orkat med jobbigt vackert väder nu ändå… solsken. det är vädret gör att man har någonting att skylla det dåliga humöret på. en anledning till att inte le. äh, jag vet inte.
 
”om man går tillräckligt snabbt slipper man att tänka. Om man går & går tappar tankarna taget och halkar bakåt i hjärnan & sen ut, genom skallben & hud. hänger sig kvar längst ner i varje hårstrå och tvingas ägna all sin kraft åt det. Men när man stannar kravlar de upp igen & in, men man är fri så länge man fortsätter att gå & därför går hon. går och går.”
 
det är fredag, äntligen. & jag undrar vart allt tar vägen, alla dagar. & vad man väntar på egentligen.. för visst känns allt mest som en väntan? Väntar på helgen, väntar på den där festen, på påsklovet, på sommaren, studenten.. väntar på.. livet!(?)

9 mars 2004. fuck it all.
aftonbladet var med när big brother-stjärnan gjorde ännu ett skönhetsingrepp
- nu ser jag sexigare ut, säger hon

jag hatar världen idag

då: det fanns dagar då ingenting var på riktigt. då man faktiskt kunde vara indian hela dagen& nästa morgon vakna upp & vara sig själv igen. det gick att låtsas för man trodde på det. nu fungerar det bara i korta stunder. & då måste man blunda också. har inte riktigt den makten över min hjärna längre som gör att jag kan gå in i andra världar & stanna där i längre perioder. från sandlåda till sandlåda, gräsmatta till gräsmatta, varför kan det inte vara så längre? obehindrat. världen snurrade så långsamt & allt va så mkt större. man behövde inte ens leta efter nya platser för plötsligt så va de bara där. det va så mycket lättare då. nu: såra eller eller bli sårad, bli slagen eller slå. fast egentligen, det kanske alltid har varit så? men det går inte att försvinna längre. överallt kan någon nå mig. inte ens i sitt eget huvud får man vara ifred.


9 mars 2005. onsdag
snart är det helg igen. tiden går så jäkla fort. börjar komma in i det här livet nu. det känns bra. annabel är världens sötaste unge & det känns redan nu som att jag kommer sakna henne grymt mycket när jag åker hem igen. jag hinner inte skriva mer nu. kvällsmat ska tillagas.

9 mars 2006. torsdag fylld av ångest
vaknade 4 gånger inatt. hoppade upp ur sängen i tron om att jag hade försovit mig. så var det dock inte. tur det, men ändå så fruktansvärt irriterande.

fick hem utbildningskataloger idag. hittade ett program i linköping, samhäll & kulturanalys. lät mycket intressant. måste ju ta tag i det här nu. idag har jag haft baklängeslängtan. tänkte på den "gamla goda tiden" & fick för mig att jag skulle läsa mina dagböcker. insåg ganska snabbt att den gamla goda tiden kanske inte va så mcket bättre ändå. blandade känslor när man läser sånt där. hur åren bara går medan man står & stampar på samma ställe.. ungefär. då får jag ångest. ångest över tiden, över mitt liv (vad jag ska göra med det & vad jag har gjort) över alla jävla drömmar jag har & de mål jag sätter upp som jag sedan bara drömmer om & struntar i att ens försöka uppnå.

ibland undrar jag vad det va som gjorde att jag blev sånhär. sån som jag är, grubblare(?) jag vet inte. obotlig? jag tror det.


dagens låt: bright eyes - if winter ends


and I scream for the sunlight  or a car to take me anywhere. just get me passed this dead and eternal snow. cause I swear that I'm dying, slowly, but it's happening and if the perfect spring is waiting somewhere just take me there


jennie, det finns en viss charm med dina lampor trots allt (: