I keep on drifting, whirling through my life
jag fastnar mellan raderna igen. försöker se något som egentligen inte finns där. det är tomt, borta, eller borta är fel ord eftersom det egentligen aldrig funnits något där från början. allt är en illusion. ett luftslott som jag byggt upp helt på egen hand. en dröm som jag skapat själv för att se någon slags mening i den här långa jävla vintern som pågått sedan oktober.
det är inte det att det gör ont. det känns inte egentligen, men det är saken i sig. att jag gör det igen. att jag tillåter mig själv att bli såhär. för jag ser det så tydligt nu när jag kan se det ifrån ett rimligt avstånd, allt jag byggt upp. som gjort för att raseras. jag är så trött på att falla. samtidigt är jag trött på att behöva vara den som hela tiden måste stå hållfast.
”när verkligheterna möts så finns det kanske ett större avstånd i att sitta tätt intill, än att inte se varandra alls.”
dagens låt: frida snell - fallen leaves
Kommentarer
Trackback