vissa har flyt och andra har det inte. och jag har alltid räknat mig själv till den första kategorin men efter gårdagen så börjar jag överväga om det är så att flytet har övergett mig. eller så är det inte så att vissa har flyt och andra inte. kanske är det så att flytet kommer och går när det själv behagar.

mitt oflyt består i att jag skulle kommit tillbaka till norrköping igår kl 05:28 men jag klev av på stationen först kl 12:42. att nattåget stod still i 5 timmar på grund av lokproblem och att jag därför fick byta tåg i stockholm vilket blev stillastående i en och en halv timme pga blixtnedslag. oflyt kallar jag det.

men, nu sitter jag här i norrköping igen med nya erfarenheter, övervunna rädslor och gigantiska lårmuskler. och det har varit en fantastisk helg, att säga något annat vore ljug. inte nog med att jag har fått ta del av idas värld i östersund så har jag även fått ta del av (och börjat förstå) hennes kärlek till fjällvärlden.

en liten stuga i skogen har varit vårt hem och skogen vår lekplats. jag har gått över läskiga hängbroar, bestigit ett fjäll, lekt i snön, solat mig i solen, vandrat flera mil, hälsat på renen leif och sett den mest fantastiska natur. och jag tror att det är svårt att föreställa sig hur häftigt allt det här verkligen är om man inte själv har varit där. och nu vet jag, nu vet jag hur det känns att blicka ut över snöklädda toppar, hur det känns att stå över forsande vattenfall och hur liten man som människa faktiskt är mitt i den här väldiga naturen. och vilken kick man kan få av att pressa sig själv till att göra saker som man vid första tanken slår ifrån sig. och nu förstår jag ida, nu kan jag förstå hur hon kan gå här i norrköping och längta sig bort till sina fjäll. och jag tror att jag kommer sakna det jag med. men, det sägs att fjällen är som vackrast under hösten, så vem vet.